Jag går och går,
Mot ingenting, men bort ifrån allt
Ni ser mig inte, ni är ickexisterande, ni är statistik-
Jag lyser med min frånvaro,
I den verkligheten
Tacka vet jag surrealism, placeboeffekter, hörlurar-
Ni är ersatta med toner
Raderade, delete, Tippex
Den nya vågen bär Converse för att de slits ut fort, visste ni inte det?
Visar att de gått långt, långt, för långt- mot ingenting, bort ifrån allt
de vill visa, oh de vill att ni ska se det konkret
jag hör bilar, cyklar, mopeder, människor med riktning
stress, stress, för jag-
jag kommer ingenvart
men fötterna rörs, skorna ska slitas
abstrakt-konkret

om jag skulle visa situationen konkret,
skulle jag gå ut i vinter
stelnat, det skulle göra ont att andas av kylan, som tränger in-
in under mina kläder, in i.
Jag är hård och jag är kall
Otydlig, genomskinlig
Men när ni välter mig
Krackelerar jag
Krossas till vassa, vassa spillror
Nej, nej, jag är dessutom stum
Vad ni inte vet-
Om ni inte använt fasader, bevisat mig motsatsen
Visat mig lite av något jag aldrig trott på om man skulle gå efter egen subjektiv uppfattning-
Skulle jag smält
Nejnej, jag är döv
Ingen sol, ingen värme
Jag förblir
Kall som is

Det sägs att det är hårt att vara ensam. Vi kallar oss ensamma. Ensamheten är döden, är avgrunden, är allt vi springer ifrån.
Men
Att vara två?
Att vara tvetydig, att ha ett alter ego.
Jag kommer nog aldrig kunna välja vilket som hemskast är, eftersom en annan sida av saken, säger alltid-
Det finns en annan sida av saken.
Jag kan aldrig bestämma mig, aldrig ställa mig på en sida