Jag har en hobby, nämligen att samla på notiser från dagspressen. Häromdagen när jag tittade igenom dem fann jag en kort text, lite över året gammal, ifrån tidningen Metro. Den lyder som följer:
”En fripassagerare iklädd tunna kläder hittades igår död i ett lastutrymme på ett polskt fartyg som i måndags kväll anlände till Århus hamn. Enligt polisen i Århus tros mannen ha dött av kyla under en resa från Ghana till Danmark. Fartyget lämnade hamnstaden Tema den 17 februari med en last nötter” Slut citat. Punkt. Inget mer.

Vem var denne tunnklädde människa som såg en chans till ett nytt liv någon annanstans. Han behövde bara klara av den långa resan, intryckt under en båtmotor, i ett skepp lastat med nötter. Ett skepp kommer lastat med…. nötter och en flyende människa. Anade han att helvetet inte skulle vara över då båten anlänt i Århus? Att han inte skulle bli mottagen som en människa, en egen person med vilja, hopp, tankar och ett liv? Eller snarare två liv.
Ett som han lämnat bakom sig med familj, vänner, kanske krig. Förmodligen krig eller kanske bara vanlig fattigdom med tillhörande misär. Vad det nya skulle omfatta fick han aldrig reda på. Han frös ihjäl, ensam. Förmodligen oförståeligt rädd.

Det är en viss skillnad mellan Ghana och Danmark, rent geografisk och breddgradsmässigt. Varmt i Ghana, kallt i Danmark. Undrar om han visste hur kallt det faktiskt kan bli i Skandinavien? Kylan tog i varje fall hans liv. Kanske den kylan inte skiljer så avsevärt mycket från den kyla han skulle ha kommit att möta hos det danska folket, eller det svenska för den delen om det hade varit skeppets destination.

För precis som vädrets kyla tog hans liv hade den känslomässiga kylan berövat honom på mänskligt värde. Han hade inte längre varit en individ, utan tillhört en grupp. En grupp som benämns ”invandrare”. Denna grupp tillskrivs egenskaper som alla är relaterade till problem. Spelar ingen roll vad man har för egenskaper som människa, kunskaper om livet, utbildningen eller traumatisk bakgrund. En människa på flykt blir ett neutrum, utan betydelse.
– Jaha, din familj har blivit mördad säger du, det var ju trist. Krigsdrabbat område, ja men säg var det inte pågår krig nu för tiden. Men varför kommer du hit? Har du kanske hört om vårt fina välfärdssystem och sociala skydd? Vet inte riktigt vad jag ska säga. Ok, du kanske får stanna. Du kan bo på den här förläggningen i några år så får vi se. Kanske du får stanna, kanske inte. Men du måste lära dig svenska, även om du inte får stanna i slutändan. Se det positivt, då har du lärt dig ett nytt språk!

I Sverige har vi under en tid tagit emot danska flyktingar. Nä, du har inte missat något, det pågår inte krig i Danmark. Inte i vanlig bemärkelse i alla fall. Nä, de danska medborgarna är inte längre önskvärda i sitt eget land. Varför? Jo, för att de har gått och kärat ned sig i en person med annan etnisk bakgrund än dansk.
Om man, gud förbjude, som dansk skulle vilja leva med sin nyfunna kärlek i Danmark har den danska staten sett till att göra det nästintill omöjligt. I alla fall för låginkomsttagare. Enligt dansk lagstiftning måste man nämligen kunna visa att man tjänar tillräckligt mycket pengar för att kunna försörja sin käresta. Om ens årliga inkomst understiger 250 000 kr och om man inte kan betala 50.000 kr i borgen för sin partner (i fall att denne inte skulle försörja sig själv) så gör man bäst i att välja en etnisk dansk som livspartner.

Inte en tanke verkar ödslas på att se denne nye medborgare som ett tillskott för ekonomin och tillväxten. Om man nu ska tala om människors ekonomiska värde och det ska man tydligen. Mänskligt värde beräknas per capita. För mig är detta ett typexempel på ett tänkande då man inte använder sin hjärnkapacitet till att tänka i flera led samt saknar förmåga att föra ett resonemang.

Inför riksdagsvalet 2002 hade ett aspirerande parti en punkt på sitt valmanifest som gick ut på att skapa en möjlighet att kunna utvisa människor som invandrat till Sverige under de senaste 20 (!) åren. Detta genom att ifrågasätta varför denne har kommit hit och om det verkligen är sant. Med andra ord skulle en svensk medborgare helt plötsligt kunna bli av med sitt medborgarskap och bli deporterad.
Varför? Ja, det undrar jag också men jag tror att det hade med någon slags rasbiologi att göra. Samt att rädda Sverige, förstås, och dess underbara välfärd, sociala omsorg osv osv. Detta skulle betyda att det enbart är invandringens fel att välfärden raserats. Hallå!!! Hört talas om självreflektion?

Det vanliga argumentet att ”de gör inte gör rätt för sig” håller inte. Det är ingen sanning att invandring som isolerad företeelse tär på den svenska ekonomin och står till skuld för dess förfall. Det finns det andra som klarar alldeles utmärkt. Våra demokratiskt valda politiker till exempel. Dessutom så tär nog var och varannan etnisk svensk på det sociala systemet till och från. Långtidssjukskrivna och arbetslösa dito: Ta er i kragen, ligg inte samhället till last och urholka den statliga ekonomin! Bostadsbidragstagare och ni som lever på socialen: Byt ned till en mindre och billigare lägenhet och skaffa ett jobb.

Som sagt, nu för tiden ska man enbart tala i ekonomiska termer när det gäller människor och deras värde. Varje människa som arbetar bidrar med skatt som får samhället att gå runt. Dessutom fyller det på pensionskassan och kanske att det finns några slantar kvar när jag går i pension år 2043. Socialdemokraterna försöker förstå, men fina ord på papper vet vi ju alla vad det gör för nytta. Så länge som det inte blir en realitet är det enbart ett hån. Så härmed uppmanar jag alla som kommit till detta karga land i norr under de senaste 20 åren att strejka. Då får alla uttalade rasister samt deras smygande likar se vad som händer. Sverige kommer att stanna!