President Bush har ju proklamerat ett korståg mot terrorismen.
Han har dock missat två av de värsta terrorgrupperna.

Först har vi RULLATORMAFFIAN.
En lördagseftermiddag på ICA befann jag mig plötsligt omringad av dem.
Det fanns ingenstans att fly.
Överallt var det små tanter och farbröder som stapplade fram, med sina rullatorer framför sig, som murbräckor. De talar med en röstvolym som får en att bli rädd för att drabbas av akut tinnitus. Dessutom kallar de en för \”unge man\”.
-UNGE MAN! KAN DU HJÄLPA MIG ATT HITTA EN 25 WATTS GLÖDLAMPA?
Bortsett från att vara halvdöva och halvblinda skulle de aldrig komma på tanken att köpa något kraftigare än en 25 wattslampa. De är nämligen livrädda för att saker ska dra för mycket ström. Det faktum att de p.g.a. sin halvblindhet och sin stapplighet riskerar att snubbla över katten i mörkret därhemma och bryta lårbenshalsen, skulle aldrig få dem att köpa en 60 wattare.

Nästa grupp som Mr Bush borde överväga att vidta åtgärder mot är BARNVAGNSTERRORISTERNA.
De förekommer oftast i grupper om sju.
När man går i frid och fröjd på trottoaren, så kommer det plötsligt sju barnvagnar i bredd.
Ingen av dem gör någon ansats att väja, så man får snabbt bestämma om man ska kasta sig ut i gatan, med risk för att bli överkörd av en bil eller spårvagn, eller finna sig i att bli överkörd av 28 st. barnvagnshjul. Om man har tur finns det en lyktstolpe eller ett träd att fly upp i.
Fast värst är Barnvagnsterroristerna på offentliga platser, såsom parker eller badplatser.
Man har brett ut sin picknickfilt i gräset och ska avnjuta sitt vin och sin nyss skjutna Beckasin, då plötsligt en grupp med sju Barnvagnsterrorister slår sig ner, 2 meter bort.
Precis när man ska stoppa smörgåsen i munnen, så får någon av dem för sig att byta blöjor, så doften av spädbarnsbajs får en att tappa aptiten.
När denna odör äntligen har lagt sig, så är det dags för nästa terroristattack.
Nu är det dags för Barnvagnsterroristerna att bevisa att de är däggdjur.
Fram plockas mjölkstinna bröst av Dolly Partonstorlek, hur offentlig platsen än är.
I normala fall finner undertecknad ett stort nöje i att betitta nämnda kvinnliga kroppsdelar, men när de används till det som de egentligen är avsedda för, så framkallar de helt andra känslor än erotisk upphetsning.
Aptiten som precis har återvänt, efter blöjattacken, försvinner åter.
Om man, mot förmodan, skulle uthärda och stanna kvar på sin picknickplats, så får man vara beredd på att blöjattackerna och amningsattackerna avlöser varandra. När en Barnvagnsterrorist har ammat klart är det dags för en av kollegorna att byta blöjor.
Till slut ger man upp och lämnar sin romantiska picknick, med magen full av äckelkänslor.

President Bush!
Var är du när vi VERKLIGEN behöver dig???