Hon sitter där tyst på sin bro.
Staden sover under hennes fötter.
Den kalla vinden leker i hennes långa hår,
men kylan stör henne inte.
Hon funderar och tittar upp,
upp på stjärnornas vackra glans.
Hon fäller en sista sorgsen tår.
Kramar hårt om sin nallebjörn av kärlek,
och säger:
Då gick vi.