Skär genom hud och fettlagar,
genom vävnader och muskler.
Skär rent skelettet från köttet.
Låter det blottas. Låter det synas.
Låter mig känna, känna hur ben skall kännas.
Det var hit jag strävade.
Det var hit min besatthet skulle ha lett mig.
Nu är jag lämnad kvar med trasor,
med delar av det som skulle ha gett mig ett liv:
ett leende, ett hjärta och ett renskrapat skelett.
Det var så jag ville ha det.
Utspritt.
otto132, 17/3 -03 kl 00:00
Huvaligen, jag får magdarr!
vintervila, 20/3 -03 kl 00:00
kära vännen min…