Ditt hjärta slår mot mitt bröt. Hamrar så hårt mot min hud. Bedövar allting omkring mig. Det är bara du och jag och närheten. Kärleken. Håkan säger det så bra; du är det finaste jag vet. Jag svävar bland moln, så som man bara beskriver det i texter, så som man bara uttrycker det. Jag har fjärilar i magen, lyckorus. Men det är sant. Du gör mig lycklig. Du gör mig glad. Jag tror jag är och jag är nästan rädd för att säga det, det var så länge sedan jag kände så här, det var så länge sedan mitt hjärta slog dubbla volter när jag hörde en röst, när jag kände en lukt, men jag tror att jag är k-äär.