Det är vår när jag lär mig stoppa fingrarna i halsen och kräkas bort smärtan. Allt det fula och det tomma

Det är vår när någon jag litar på låser dörren bakom sig och kör in sin kuk i min mun tills jag inte orkar skrika längre utan bara sväljer. Jag står länge och kräks i toalettstolen, utan att stoppa fingrarna i halsen,
det behövdes inte. (Kräklukt på fingrarna)

Det är vår när jag mister min barndom för en gubbsjuk jävels skull. Det är vår när allt blir mörkt och kallt, det är fåglar som kvittrar i vårsolen när jag försöker skära bort allt det ihåliga inombords.

Nu är det i alla fall vinter för jag har alldeles för mycket kläder på mig. Kanske är det sommar för det var längesedan jag gick i t-shirt eller linne och visade mina nakna armar. Kanske är det vår igen för jag tycker att solen skiner så där starkt som den brukar göra när den inte har visat sig på länge, som om min vinterbleka hud skulle vilja tränga ut ur kläderna och skrika ut sin ångest (Så ful och obekväm, inte som jag vill vara.)

Jag sväljer sanningen tillsammans med sperman.