Tonerna fyller kupén och inte ens motorns höga varvtal förmår tränga igenom atmosfären av ljud och nå Olofs trumhinnor. Det är sent, eller snarare tidig morgon och i den våta asfalten bildas spår av den silverfärgade kombin. En vit dimma av regnvatten följer som en svans genom landskapet och Olofs högra fot pressar den högra pedalen allt längre ned i golvet. Varvräknaren hytter förmanade med visaren mot den röda markeringen och viskar att det är dags, att ta det varligt.

Det har redan ljusnat, det gröna landskapet med sin grå kappa får Olof att känna sig lycklig. Föreningen mellan musik och landskap är ett vackert bröllop. Brudgummens irländska toner till den frodigt sköna bruden smälter samman till en harmoni när bilens hastighetsmätare samtidigt visar en bra bit över tappa-körkorts-gränsen.

För en liten stund sedan satt han vid ett hårigt bord, en kopp kaffe och med en på-natt-öppet-macken-inköpt muffins. Han var trött och stämningen var något spänd så det var med en viss lättnad han åter stängde bildörren om sig och fortsatte resan som börjat många timmar tidigare längs en regnfri älvdal med trollska kullar. Det enda som störde de vackra bilderna var ett litet svart moln som istället för solen ilsket följde Olof i backspegeln.

Slingrande smala inlandsvägar avlöstes senare av breda kustvägar som ledde fram till och slutade vid en kaj. Med ett litet magpirr hade Olof lyft mobiltelefonen och bläddrat fram rätt nummer och sedan, i den svarta och regnpiskade natten, förkunnat ”Jag är här nu!”.

Det var bara tre timmar och tio mil sedan och nu, när den irländska brudgummen ersatts av adrenlinstinna stråkar som visar vägen genom natten, har regnet slutat falla. Olof är inte ensammen utan har en passagerare vid sin sida. Han sneglar oroligt för att se om hon räds farten och det våta underlaget men det lyckliga leendet säger mer än tusen ord. Just i den stunden händer något i Olof, en dörr öppnas och han vill sträcka ut sin hand och vidröra henne.

Innan han hinner släppa ratten slutar apokalyptiska stråkar och elgitarrer ljuda. Luften färgas av böljande pianotoner som blandas med hennes leende i en himmelsk cocktail som smakar sött, nästan som hallon. Klockan fem somnar de sida vid sida, under var sitt täcke, på var sin kudde, i var sin värld, men ändå... så nära.