Inmonterad självbevarelsedrift gror
för lyckliga själar,bortsorterad dör
den injicerade tanken ful och äcklig,
inramad på livets gator florerar
mörkret i ditt sår.

Hetsigt paradnummer stannar upp och föds,ler
bevittnade galjonsfigurer galant,
åt dej som förblindat insticksnummer,ett
evigt hånskratt slår vått bakom pansarglas
av grå förnedring.

Beundrad av monologa röster och
digital skrift,lever du ut ditt förakt
mellan vita lakan,garderar spiralt
smädelser med lustfylld grönska,bortser
från din dekadens.

Men jag minns dej fortfarande,vi fikade
på spetspålar,drack glorifierad rädsla,
ur år av sömnlösa ögon utav hat,
ett havererat minne målar dej som
indirekt aura.