Nånting skapade ypprymdheten i gatans iskalla asfalt
Där skaparen placerade fötter av motpoler

Den renhet som reagerade på gruskornen i den livlösa fickan
Men aldrig såg det vackra i varje mäniskas tårar

Vi såg alla dirigenten dirigera musik som dog ut innan den nådde oss.
Men ändå följde alla den takt som vi tycktes borde vara.

Hur vinglasen alltid fylldes på med utspätt blod
Från utkanten av ytan som aldrig fick smaka på druvorna

Silkeslena händer som smutsades ner av nödvändigheten
Antagelsen att knytnäven alltid var knuten

Frommheten i den vind som smekte rullgardinen
kunde aldrig mäta sej med rummets slutna sår till tapetsering

Skålar av kattguld förgyllde det hopp som uppenbarades i drömmar
När även john blund var tvungen att indoktrinera vita lögner

Solen och månen var tiden som aldrig dog
Klockslagen var varje piskrapp som rörde den livlösa huden

Vi såg människor glädjas av hoppet
Lyckan var den mask som prydde ansiktets hädelse

Konsumtionen av liv som reades ut oplomberade
Profiten smulorna som folket aldrig fick ta del av

Vishet av viskande

Vi föddes med en evig defekt.
Då han som fick uppgiften att smida dessa blodkroppar tillsammans
Planterade ett transparant Ur:Funktion för all framtid.