Ångesten kommer alltid objuden,
den tömmer mitt inre på syre.
Tusen nålar, min själv vrids om,
gastkramande skräck.
Iskyla fryser mina tankar,
darrande letar fingrarna efter trygghet.
Avståndet är för långt,
avgrunden är för djup.
Lugnet finns där på andra sidan,
dit jag inte når.
Ångesten kommer alltid objuden.