Är det verkligen möjligt att bygga ett “gott” samhälle på en grund som uppmuntrar till konkurrens och tävlan människor emellan? Kan inte detta beskrivas som endast en mer sofistikerad form av “naturtillstånd”?

Den västerländska kulturen och religionen har fått oss att tro att vi är något annat än djur i en evolutionsprocess, det är därför dags att vi tar vårt förnuft till fånga och inser våra djuriska drifter; det är dags att vi inser det vanskliga med att bygga ett samhälle på idén om fri konkurrens.

Människan har utvecklats från djurstadier, och hon bär från dessa med sig ett arv – självbevarelsedriften – en instinkt som vi hos oss själva bl.a. känner som ”egoism”. Egoismen är en framträdande faktor i människors förhållanden till varandra, och hennes tillvaro blir som en följd av detta en arena för kamp och konkurrens i ett slags ”allas krig mot alla”. Men vi ville inte leva som djur, vi ville inte leva i ett naturtillstånd där vi tvingades tävla och konkurrera för att säkerställa vår fortlevnad. I egenskap av vårt unika förnuft kom vi därför överens om att till viss del avsäga oss vår frihet och leva under gemensamma lagar och normer, vi ingick ett ”socialt kontrakt”. Vi ville harmonisera i ett samhälle, inte konkurrera i ett naturtillstånd. Det var tanken, måhända blev resultatet annorlunda. Istället för att använda det unika förnuftet till att förebygga rivalitet och konkurrens, så använder vi det alltjämt som ett medel för att konkurrera. Ett medel som är kapabelt till det mesta har det visat sig..

Den goda kapitalismen är på dessa grunder MINST lika mycket en utopi som något annat. Kapitalismen uppmuntrar till konkurrens och tävlan. Företag tävlar om vem som på bästa sätt kan utnyttja människans habegär, varvid konsumenter tävlar om vem som har mest pengar och prylar. Vid alla former av tävlan har människan en benägenhet att fuska, annorlunda uttryckt tar hon till allsköns fula knep för att hitta genvägar till makt och rikedom, ..egentligen kärlek och beundran, ...i grunden självbevarelse och fortlevnad..

Nyliberaler och kapitalister vill gärna skylla de fula knepen på svag lagstiftning, vilket högerns propagerande för strängare lagar och en starkare ordningsmakt ger uttryck för. Lagboken sväller, vi drunknar i byråkrati och regelverk, våra fängelser är överfulla… Men är det inte dags att vi inser att det onda i människor är ett direkt resultat av att vi uppmuntrar konkurrens och hela tiden genererar vinnare och förlorare? Måste det verkligen vara den enda vägen, att på detta sätt bejaka människans egoism?

Är vi verkligen så osannolikt primitiva att vårt samlade förnuft inte på något sätt eller genom något system förmår stävja denna så destruktiva självbevarelsedrift?

/Fredrik,
—————————————————Observera att jag inte tar på mig att lösa världsproblemen med detta. Mitt enda syfte är att om möjligt försöka så ett litet frö till bifall hos dem som vill förstå.