Det står en krokig man på en kyrkogård
Han skall tas om hand av kommunens vård
hans barn är utflugna för länge sen
och han har mist sin enda vän

Hon gick bort och han blev kvar
livet så kort, och hans frågor saknar svar
Han vill väl inte stanna
gråter över hennes marmorsten
som vore den det enda sanna
med jorden över hennes mjuka ben

Han tittade upp
med en oändligt sorgsen blick
han skulle sakna henne
tänkte han och gick.