Trädens blad hade börjat falla av den gamla eken utanför husets blekgula fasad. Det var en gammal hyresbostad som hade byggds i början av 1930-talet, med de gamla charmiga utkragade hörnbalkongerna. Det var just en sådan balkong som Malin hade utanför sitt sovrum. Nedanför balkongen gick en svart katt och strök sig mot husväggens slätputsade fasad, där den plötsligt fick syn på något längst gångvägen en bit bort, tog den några språng mot ett troligt byte. Eller var det rädslan att själv bli fångad som fick katten att hoppa iväg?
Löven som virvlade runt på marken visade att vädret hade blivit ganska så ruggigt ute. Överallt fanns det omslingrade par, som skyndade förbi. De hade alla bråttom inomhus till värmen, denna mörka och regniga Söndag.

Hemma hos Malin var det varmt och skönt under täcket, men lugnet var måhända en illusion, där flickan tycktes ligga i djup sömn. Emellertid var den djupa sömnen rastlös, ängslig. Malin kastade sig av och an likt en vettvilling.

Det hade blivit en tidig höst, fast det bara var i slutet av September. Kalla vindar blåste in genom hennes vidöppna fönster, in till det lilla, men spartanska sovrummmet. Malin hade precis öppnat sina ögon som kändes kletiga av gårdagens make-up.Trots detta kunde hon uppfatta rummets omgivning, där hon tungt låg tillbakalutad mot sin kudde.Hennes huvud värkte och illamåendet gjorde sig tillkänna efter allt vin från gårdagen. Ljuset letade sig in genom hennes solkiga fönster, utifrån den kalla dagen.

En klocka hördes svagt in i flickans undermedvetna. Högre och högre ljöd signalen..vad hade egentligen hänt igårkväll? fanns mannen kvar hemma hos henne? Han hade på något sätt känts skrämmande. Malin vände sig om på sidan och tryckte beslutsamt bort sin ångest och rädsla. Hon ville inte resa sig upp. Det enda hon önskade var att få somna om under det skyddande täcket.

På golvet låg nattens festkläder utspridda. En ankellång, röd figursydd klänning. Ett par trasiga nylonstrumpbyxor.
Malin vände blicken mot det vidöppna fönstret. hon fann detta lite underligt, eftersom hon var en frusen människa brukade hon alldrig ställa upp fönstret på vid gavel, speciellt inte på natten. Men vem skulle annars ha gjort det om inte hon själv?
Klockan var snart tolv, mitt på dagen och Malin mådde hemskt.Hennes huvud kändes som en ballong, svävande ovanför henne med ett virrvarr av ostyriga tankar. Ensamheten var hemskt påtagbar. Hon tänkte lite ängsligt om hela hennes lönecheck var slut. Hade hon inte helt bekymmerslöst plockat ut pengar från bankomaten vid ett flertal tillfällen igårkväll? Detta endast för att Mia och hon skulle få en helkväll ute.

Utmärkande för Malin var att jämt överskrida sina ekonomiska resurser, speciellt i ett alkoholpåverkat tillstånd. Ångest och eländiga tankar snurrade runt i flickans huvud.

Efter en stund slank hon in i sin mjuka, blåa och lite slitna morgonrock som hängt med i ett flertal år, men som dock fortfarande var högt älskad av henne.
Med släpande steg och nedböjt huvud gick Malin sakta mot köket med tanken att fort finna något drickbart. Väl ute i köket var Malin och Mias vinglas stående kvar. Brevid glasen stod en urdrucken flaska Amadeus. När Malin kom närmare såg hon att en lapp var fasttejpad mot det ena glaset. Där kunde hon läsa följande ord;

“Tänk vilken kväll vi ändå fick, fastän du snesvist och motsträvigt mig icke ville ha, tur var väl då att jag envist dig tog, fastän du högljutt skrek nej, men jag visste nog att du ändå skulle njuta av en tjur som mig. Ta nu ett par steg bak, in till badrummet ditt, där kan vi ta vid det vi påbörjade igår, med varmt vatten och bubblor små....Jag väntar..jag väntar och hör nog dina hjärtslag slå”

Malin visste inte vad hon skulle tro. Hon smög tyst mot telefonen för att ringa Mia. Men när hon lyft luren kom ingen ton, hon böjde sig ner för att se att jacket var ordentligt i satt. Då såg hon att sladden var avklippt. Skräcken i Malins ansikte var obeskrivligt. Vad hade hänt. Hon rusade mot dörren, när hon plötsligt kände en blöt hand mot sin axel…