En dag i sänder,
allt är svårt.
Vart än jag mig vänder,
hårt, hårt, hårt.
Det är jobbigt att orka,
att för nån annans skull förmå.
Det känns ändå som en liten tröst,
så länge vi åtminstonde är två.
Snälla ge inte upp,
fortsätt leva.
lämna mig inte ensam kvar,
att i mörkret treva.
Snälla tid,
sluta tänka så där.
Ibland önskar jag,
att jag är där du är.

Dikten är skriven till en underbar vän som är i ungefär samma situation som jag och som är på gränsen till att inte orka längre.