Vindstilla vintermorgon.
Vid en väg med endast ett skymtande
slut.
Dolt i den döda himmelns
stilla dis.

Spröda träd står
frusna vid
vattnet.
Sträcker sina tunna
grenar uppåt.
Den svarta barken
glänser.
Täckt av älvornas frysta
dimma.
Älvor,
vackra som dagen.
De som dansar ljudlöst
över sjön.
Millimeter från isblå
droppars bräckliga
yta.

Dansar en virvlande
vals med de
döda.
Håller sina isande
armar runt mjölkvita
vålnader.
Långt hår flyger i vinden som
inte finns.
Hårstrån av silver.
Rör lätt vid granarnas stela
barr.

Klänningar sydda av
drömmar.
Rör sig mjukt i dansens
vilda vägar.
Tunna som en vacker
tanke.

De dansar sig genom vinterns
kyliga dagar och frusna
nätter.
För att fira världens
död.
Gläds över jordens sista
andetag.
De fagra älvorna och de döda som
flytt gravens
mörker.
Som bjudits upp till
vals av den ondaste
skönheten.