Hur kan en annan människa bli så viktig?
Ensamheten tar över, det bubblar i mitt huvud, det svider i mitt bröst och mitt liv det glider någonstans nerför en mörk klippa mot en bottenlös avgrund som varken jag eller Nasa eller Jesus vet något om.
Vafan tänker man ibland och tycker att man borde kunna bita ihop och vara en karl, en kärnkarl och strunta i flickor och klara sig själv och det som inte dödar det härdar. Men så plötsligt, i nästa tanke, så tycker man att det här minsan har dödat och att det inte finns något sätt att gå vidare.
Jag tillbringar dagen i min blå morgonrock, tofflor, en stor bullig scarf och en skjorta, jag tycker det är häftigt, jag är en idiot.
På min hylla står en sjua renat och tycker att jag är supguden och att han borde blivit frälst för länge sen och på ett sätt kan jag hålla med men är samtidigt lite rädd för den sentimentala kobination jag och flaskan skulle bli. Jag älskar henne.
Framåt eftermiddagarna börjar magen skrika och hungern mäter sina krafter med smärtan i mitt bröst. Då brukar jag sätta mig skönt tillbakalutad i min läsfåtölj och zippa på ett glas oboy. Halleluja och länge leve oboy förövrigt.
Det smakar allt som oftast riktigt bra eftersom jag har en utomordentligt kall kyl och därför kan hålla min mellanmjölk riktigt kall och kylan framhäver smaken hos chokladdrycken väldigt bra och god mat gör mig lycklig och världen blir bra, bra som fan. Ett tag efter att glaset tagit slut brukar jag tänka på hennes ögon och hennes skratt och hur söt hon var när hon kallade mig för en idiot och hur sköna hennes fingrar var att känna mot mitt bröst och hur hennes kinder…och sen orkar jag inte tänka mer för det smakar salt i min mungipa och synen blir oklar och jag snyftar och orkar inte med.
Jag tillbringar kvällen framför tv:n, skriver bittra kontaktannonser och söker bekräftelse hos en flicka i tjugoårsåldern med stora bröst som gärna är miljonär men det är inget krav.
Ibland ringer en vän från förr och frågar hur det är och ifall jag är lycklig och jag säger som det är att allt är åt helvete och vi skrattar båda gott och efter ett tag säger han att det kanske var bäst, det som hände, i helvete nästan skriker jag och vadå för jag vet att det var sämst det som hände.
Vad är det här?
Det ringer, jag ligger på rygg i min smala säng och försöker att inte rammla ner på golvet och tänker att det är säkert hon och jag vet att jag inte borde gå och svara men mitt liv styrs inte längre av mitt sunda förnuft utan av en yttre kraft som lyfter på luren och säger hej.
Den yttre kraften för sedan ett till stora delar normalt samtal, den berättar om min dag, om min mat, om livet, om min tro om dittan och dattan och obetydelseösa saker som man kan uppfatta och upptäcka när man inget liv har, när man inte har något att göra. Hon säger att hon ville bara höra hur jag mår och att hennes liv är som vanligt innan jag förklarar att jag saknar henne
Jag är en dåre men tar mig vatten över huvudet och skriver små dikter sen vaknar jag upp och inser att jag inte vet vart jag ska gå, vart jag ska ta vägen.

”Jag vet att det är försent Jag vet det
Men jag kan bara inte sluta hoppas
Hur skulle jag kunna sluta
Du är min dröm
Tack för din tid
Älska, att dansa salsa i regn”

Knark min vän vi går genom parken genom livet självt utan att stanna upp och tänka. Just nu stannar jag upp och tänker.
Inga blad inga grenar rusar förbi, inget vatten rinner under bron som går över dammen.
Det är stilla. Det kanske är bra för mig. Att jag förunnats att stanna.
Även om marken är glödhet och bränner mina fötter så ont så ont när jag inte går eller springer.
Det kanske är bra, jag kanske vet att jag springer åt rätt håll nästa gång jag tar fart genom parken genom livet, knark min vän.

Jag dansar nog på bord igen, kanske sjunger jag precis som Lennon att Happiness is a warm gun kramar min Baretta och ler mot en främmande kvinna med mörk blick.
Jag öppnar nog några knappar på min skjorta, äter glass igen och njuter av en lång dag i solen. Jag kommer att ta bilen ut till klippan och sitta på huven och titta på stjärnorna, veta att jag delar mitt öde med tusentals innan jag åker hem och rakar min kuk innan jag ser på Jeopardy och tänker vadå.