Jag inklusive mig själv.

Det började med slutet på en hemsk historia.
En kvinna som pressar sin kärlek över mig,
men lyckas endast med bragden att krossa mig.

Sedan brakade det lös.
Hjärtat tog ett ärovarv innan det parkerade i de mörkaste vrår.
Signaler menade att skrika ut outtömlig smärta hindrades av en klump i halsen.
Tårar formades men frös innan de påbörjat sin vandring längs torra kinder.
Lyckotjut förvrängdes i sin förvirring till ynkliga rop efter hjälp.
En svarade. En hjälpte.
En hand på en skuldra, skillnaden mellan liv och psykisk kollaps.
Signaler kryssade genom farvattnet mot sitt mål.
Tårar bröt en fördämning som aldrig var där.
Lyckotjut skallade genom varm kall luft i nattens ljus.
Handen på skuldran vägde mer än oövervinnerlig frost.
En hand på en skuldra är allt som behövs ibland.

Sedan fortsatte livet som en dans på rosor, glöm ej dess taggar.