En dag på IKEA

Familjen Andersson har beslutat sig för att lördagen besöka stadens Ikea varuhus för att se på nya möbler till lilla Lenas rum och även ta en matbit och ha det en allmänt trevlig familjeutflyckt.
Det är i decembermånad och det är grått och regnigt ute. Inne på varuhuset är det upplysts och mycket folk trängs i praktiska gångar väl skyltat så man ska hitta ut.
Familjen består av mamma, pappa, Lena och lilleman. De möts av en våg av skrålande köp musik samt en jätte till plast gran i foajén. En levande tomte står där också säger god jul och delar ut en klubba till barnen.
-Mamma kan jag få ha en levande tomte i mitt nya rum, säger Lena.
-Nej vet du vad nu får du tänka om. Titta här säger mamma och pekar på en lustig rosa kudde som ser ut som en grodda.
-Vill inte ha den jag vill ha en gul solkudde.
Under tiden som mamma och Lena står där och tjafsar smiter Lilleman under ett skynke av plast in på lagret. Där finns lagerhyllor stora som berg och där finns massa roliga tomma kartonger en av dom klättrar han ner i och efter en stund sover han tryggt med snuttefilten i munnen.
När Lena och mamma slutit att bråka om kuddarna till hennes rum upptäcker dom att kundvagnen är tom.
-Var är Lilleman frågar mamma sin man.
Jag vet inte han var ju här alldeles nyss!!!
-Lena gå och titta där borta vid bollhavet är du snäll.
-Vill inte det är så mycket folk där, underläppen darrar lite lätt.
-Snälla Lena kan du aldrig lyssna på oss.
Lena går sakta fram mot bollrummet.
Pappa Andersson springer runt och letar han ropar då o då – Lilleman ….Lilleman var är du kom fram nu.
Efter en halv timme samlas dom i foajén och informationsdisken.
Har ni sett en liten kille på 4 år med blå jeans rödrutig skjorta och blond och blå ögon. Med en snuttefilt i ena handen? Han lyssnar till Lilleman… suck oj vart är han? Han blir så ledsen om han inte får sitta i min famn när han vaknar …mamma gråter pappa försöker trösta att vi hittar honom snart.
Folk rusar förbi med kundvagnarna fyllda av prylar och stora kartonger. Ansikten blöta av svett, ögon tomt stirrande rakt fram, räknar dom sina surt förärvda pengar. En del sitter på bänkarna framför de fyra toaletter som finns med lite lätt förvridna uttryck i ansiktet.
Ett par står och kysser varandra mitt bland all julrush, oberoende av alla klappar och tömda plånböcker.

En gaffeltruck lyfter upp en kartong från den lägsta hyllfacket med texten ”Bills pottskåp”. Någon har beställt det via postorder och kartongen ska iväg till Småland imorgon.
Då utan förvarning syns ett litet blont rufsigt barnhuvud syns kicka ut över kanten på kartongen. – Maaaaaaammmmmmmma ….mmaaammma !!!

Manen sänker sakta ner kartongen ställer ner den dyrbara lasten på golvet. Går ur trucken väldigt snabbt för att hjälpa den lilla killen som nu skriker med vid öppen mun och rött ansikte.
Han tar pojken i sin famn, vaggar honom fram och åter.
-Lille vän ta det lugnt vi ska hitta din mamma snart vad heter du?
-Bamme bamme vill till bamme.
-Så ja nu ska vi åka truck till en snäll tant så ska vi prata i mikrofonen så det hörs i högtalarna i hela varuhuset sen kommer din mamma och hämtar dig. Under tiden ska du få lite glass. Vill du ha det?
-Bamme bammme han skriker ännu mera.

Truckföraren ropa i sin snabbtelefon och nu kommer en kvinna som tar pojken i famnen ger honom en glass.
Snart är dom framme vid infodisken och där står familjen Andersson med ett jätte lende på läppar och ögonen glittrar av glädje när den lilla pojken kommer springandes på sina små ben och snuttefilten i handen.

-Bamme bamme säger han och kramar om sin pappa.
-Vem är Bamme undrar truckföraren och den snälla tanten i Ikea skjortan?
-Jo det är jag säger pappa Andersson det är förkortning av mitt namn Bengt-Arne Andersson
Alla ler och familjen Andersson går ut till sin bil och åker hem efter en dag på Ikea som inte riktigt blev som man tänkt sig.