(Till minne av en ihjältorterad Falun Gong-utövare)

Hans hår var svart
Hans blod var rött
Hans cell var satt
Hans mod var fött

En vilja av sten
Att genomlida
Ondskan ven
Skinnet svida

Karg var natten
På gårdens fält
Fruset vatten
Kroppens svält

Brutna ben
I vita snön
Slagits med sten
Av klädsel grön

Tvinga sista andetagen
Ord läts ut i natten falla
Vårda skjortan, trasiga kragen
Sakta vindens väggar kalla

Det jag gör är gott
Vandra emot molnens trapp
Plågad ännu ej förstått
Att domen mot livet han ej slapp

Karga kroppen föll nu ned
Utmattad Chockad
Brända huden sved
Karga kroppen föll nu ned

Död till marken
Dömd för liv
Dömd för tanken
Tog ett kliv

Kroppen brändes upp till aska
Lindrigt falla av hepatit
Familjen snart få veta raska
Sonen råkat på en nit

Han sade allt det
Som ju stämde
Följa samvetet
Och vad hände

Lindrigt fall av hepatit
Torterad för att godhet fanns
Papper skrivs nu om en rit
I ett läger någonstans