Jag vaknade sent. I går var det genrep och vi festade ordentligt. Genrepet hade flutit på bra och jag vaknade full av tillförsikt.
Medan min café au lait förbereddes sprang jag ner till bageriet på hörnet och hämtade min croissant med choklad. Jag läste dagens tidning och avnjöt samtidigt min frukost. Nöjessidan annonserade ett retro om Jean-Paul Sartres liv på söndag. Söndagar är spellediga som tur är.
Efter frukost skyndade jag till kemtvätten för att hämta mina scenkläder. När jag klädde om för kvällen satte jag på mig mina smultronröda lackskor.
Klocka halv elva gick jag till Jacques på Rue de Bruyère.
Det var ganska mycket folk i bardelen och Jacques hälsade mig med ett vänligt handslag. \”Comment ça va?\” sa han med inkännande tonfall. Han hade omedelbart uppmärksammat min euforiska sinnesstämning. \”Très bien\” svarade jag. När han serverat mig kvällens första calvados smuttade jag på den och fortsatte. I kväll är det premiär och det känns både nervöst och spännande. Brigitte och jag har tränat in ett nytt nummer. I två veckor har vi följt cirkusen på nära håll och studerat domptören och lejoninnan Babette. Brigittes gyllengula trikåer och mörkblonda hårman antyder hennes roll. Själv är jag klädd i svarta trikåer och har lånat domptörens piska. Brigitte imiterar verkligen perfekt lejoninnans dyrkan och beroende samtidigt som hon låter de underliggande strömmarna av fruktan skymta fram.
Jacques lyssnade och putsade samtidigt glasen. Han kommenterade inte min nervösa ordström.
Föreställningen skulle börja klockan ett på klubben vid Place Pigalle. Jag smuttade ånyo på min drink. Baren var fylld av de vanliga stamgästerna från området och teatrarna i Montmartre. Folk diskuterade mer eller mindre högljutt med varandra och sorlet steg och sjönk oavbrutet. Jenny kom fram till mig och vi bytte några ord. Hon hade tonat in blå, röda och gröna slingor i sitt hår.
Vi noterar plötsligt några turister som sitter vid ett av de få borden i hörnet. Det är bara turister som sätter sig vid borden. Jag förmodar att de bor på något av de billiga hotellen i närheten. De tittar förvånat på mina skor och kastar ett öga på Jennys regnbågskimrande hår. Jag tror inte de kommer till min show.
Under tiden har Jacques serverat kvällens andra calvados. Jag dricker aldrig mer före föreställningen, men efteråt vet man ju inte.
Turisterna beställer en sista öl och Jacques vill stänga. Jag måste gå vidare till klubben och sminka mig.
—-€—-
Vi hade traskat runt hela dagen från tidig morgon när vi lämnade vårt mysiga lilla hotell på Rue de Bruyère. Aktiviteterna hade avlöst varandra. Det var museer, båtrundtur, Eiffeltornet och promenad på Place de Vosges. Kvällens middag intogs på Chartiers. Sent på kvällen närmade vi oss hotellet och upptäckte att baren mittemot fortfarande var öppen. Vi smet in och satte oss vid ett bord. Det fanns ett fåtal bord och alla var lediga. Vi fick in våra öl och såg oss omkring. Bardelen var fylld med gäster men ingen satt vid borden. Alla verkade känna varandra och bartendern hälsade familjärt på alla gäster.
Plötsligt öppnades dörren och sorlet tystnade. Mannen som steg in var mager med kolsvart slätt hår och helt klädd i svart. Han serverades ett litet glas med en gyllengul vätska. Det som genast fångade vårt intresse var de illröda lackskorna med enormt smala spetsiga tår! En flicka med håret fullt av neonfärgade slingor i olika färger gick fram till honom.

©Maria Silvia