När mörkret vägrar öppna sig
när mörkret mitt har dött
Den enda utväg jag har sett
det enda hopp jag mött

När allt jag vetat tynat bort
när mörkertankar släckts
Det djup som en gång var min värld
dit sorgen min har sträckts

När smärtan blundar stum och tom
när mörkervärlden sluts
Den enda flykt jag orkat nå
den frihet jag fått ut

När ångestkramp har bleknats svag
när mörkerord blir små
Den enda värld som har förstått
den som jag älskar så ändå

Var letar jag då i min själ
var hittar jag då mig?
När mörkret var min trygga värld
och sorg ett liv i sig…?