Den populära pojken och hans medvetande
Pojke hjärta pojke?
Den populära pojken som inte riktigt var som alla andra.
Det är svårt att vara tvådelad.

Det är en helt vanlig måndagsmorgon. Pojken öppnar ögonen.
En sekund tidigare hade han drömt att han inte var här.
Att platsen han fanns på var den där
gröna trädgården med blått lusthus och gröna gardiner.
Men när han öppnar ögonen ser han som
vanligt Barbie planschen i taket.
(Den som bara sitter där för att han inte ska klassas
som bög, för bög vill man verkligen inte vara!)

Han hasar sig upp ur sängen. Klockan piper 07:45.
Han måste fixa håret (Fast han hellre vill klippa av skiten.),
laga mat åt mamma och hitta en tröja som täcker armarna.
(Skärsår ska inte en kille ha!)
Han önskar han vore sjuk. Som mamma kanske, fast utan att stinka alkohol.
Alkohol förstör huden. Också blir man visst dum.
(Men det är han ju redan, vad är det att förneka?)
Han tittar sig i spegeln och fixar håret. Det ska se sådär fint ut fast utan några tillsatser.
Han kastar en blick mot klänningen i garderoben.
Om det ändå var hans. Men det är mammas.
Han vill inte var instängd i den här kroppen. Han är fel.
(Du är inte fel? du är ju för fan populärast i skolan?)

Han lagar mat till mamman, ropar att \”Nu är det mat\”. Men hon kommer inte.
Han kastar en blick inåt sovrummet.
Jaha, hon har tydligen deckat med nån ny snubbe igår.
Man ska inte blanda heroin me Finlandia har han ju sagt åt henne.
Då kommer man bara hem med nån cracksäljande tönt.
Hon kan inte ens släpa hem en miljonär.
(Sätta på miljonär = cash.)

Skit i maten. Den får ruttna. Han vill inte ha. För många kalorier.
(Tänk om han blir fet?)
Det går inte för sig. Han bara vänder på klacken och går ut med lätta steg.
(Som väger cement egentligen men vem bryr sig så länge det inte syns?)
Mobilen piper.
Nyaste, modernaste meddelandesignalen såklart.
Åhnej, inte Tanja. Men jo, Tanja.
Hon är ju snyggast av dom allihopa i skolan.
(Lika blonderad, storbystad,anorexiaförstörd som alla andra bimbos)
Och hon är hans, bara hans.
Alla är avundsjuka. Alla vill vara honom. Alla utom en.
(Han själv skulle gärna byta kropp.)

\”Hej sötingen. Vad gör du. ska vi mysa ikväll? puZZar tanja\”
(Underförstått : Thomas, kom och sätt på mig.)
\”Visst gulle. Har du tagit p-piller den här veckan? puss\”
(Underförstått : Fuck off bitch, ja vill inte ha dig.)

Ingen lyssnar på hans tysta skrik. För han är populär.
Det är ett dödsstraff. Man blir rädd om man är populär.
Men det är bättre att vara rädd än att vara ensam. (Din jävla fegis!)
Han står och väntar på bussen.
Bredvid honom står grannpojken.
Han har fräknar och rött hår. Ganska ful enligt de populära. Det tycker Thomas också.
(Lögnare! Du vill ju kyssa honom! Det är honom du drömmer om på nätterna!)
Pojken sneglar lite. Det gör inte Thomas.
En blick skulle kunna betyda döden.(Och popularitet har ett högt pris.)
Bussen bromsar in. Tur, tänker han. Nu slipper han känna värmen från grannpojken som trycker sig mot den rostiga skylten två meter bort. Det är nästan outhärdligt.
(För du ska älska Tanja , din idiot.)

Han kliver på bussen. Ropen hörs redan långt där bakifrån.
\”Thomas my man kom hit!\” \”Tja thomas\”
Han vill så gärna sätta sig bredvid grannpojken
och känna hans värme så nära, så nära.
Men det går inte. Det skulle betyda döden.
Dessutom är Tanja där bak.
Villig och ger honom rykte som skolans hingst.
(Jag vill kastreras, för helvette!)
Han sätter sig bredvid Tanja. Kyssar och smek är det som följer.
Men alltid med grannpojken i ögonvrån.
Endast med honom i tankarna blir Tanja lockande.
Bussen gnisslar framåt. Sakta men säkert.
Det vore trevligt, tänker han, om bussen började brinna så alla dog.
(Men inte grannpojken med silverögonen, tack.)

Helst skulle han vilja sitta å filosofera om
grannpojken naken i hans säng men det går inte.
Tanja slafsar och kräver uppmärksamhet.
\”Älskling, ta det lungt nu\” (Äckliga slampa.)
Snart tonar skolan upp sig framför dom. Den grå byggnaden som man skulle kunna slänga ner
var som helst men ingen skulle märka för den är så genoskinlig men ändå så grå.
Och grått är ingen färg man märker.
(Där inne vandrar döda själar omkring.)

Han kliver upp. (Tanjas hand i byxorna.)
Han önskar han kunde slå till henne och rusa mot
grannpojken som försvinner mot skolan. Men det går inte.
Populära får inte göra så. Det är mot the-fucking-rules.
(Din fegis! Ditt jävla fega as!)

Skoldörrarna öppnas. Och allt är som vanligt.
Det stinker av aftershave och parfymer och svett och känslor.
För tonåringar vill passa in. Alla har inte den medfödda charmen som Thomas besitter.
(Men alla gråter inte smutsiga tårar för att de är kära heller.)
Allihopa vandrar runt som om de hade ett mål.
Men det enda de är är vilse. Lärare skriker, elever skingras.
Thomas har däremot sin plats. Tror alla andra. (Men vem försöker han lura?)
Skåpen som för länge sedan är söndersparkade. Thomas går fram till sitt.
Han tänker på när han tog Tanja hårt mot det där
skåpet i vintras efter kvartsamtalen.
Aldrig nånsin har nått gjort så ont.
(Som att trycka kuken i en råttfälla.)

Men det var inte hennes fel. (Uttänjd efter tusen tryck.)
Har man käsnlor för en annan gör det ont, så är det bara.
Tanja myser, hon har skolans coolaste kille. Om hon bara visste.
Alla tjejers avundsjuka blickar vilar på Tanja och hon lyser.
För hon vet. Ingen är som hon.
(Nej det är svårt att ha D-kupa utan bröstförstoring.)
Thomas flinar när han hånglar upp henne mot skåpet. En hand mellan benen.
(Tårar är så lätta att dölja om dom sitter i huvudet. För ingen ser ögon nu för tiden)
Tonåringar utan liv vandrar förbi. Det de ser är skolans populäraste
unga människor som pratiskt taget har sex med kläderna på i en skitig skolkorridor.
Lyckliga dom, är allas tankar.
(Ditmålad åtrå på smutsig yta. Ser ni oss? Vill ni inte vara som oss?)

Killgängen samlas. För att umgås som dom kallar det. (brööl bröööl)
För att tracka små sjuor, spotta snus som dom använder bara för grupptrycket, bete sig svinigt och ta tjejerna
på brösten som andra ser det. Thomas har ingen lust. Men han klumar på Tanja ändå.
Det är lika bra. (Tänk om nån får för sig att han är bög!?)
Skriker och vrålar och busvisslar efter småbrudarna. Allt för att vara största hingsten.
(Fast han vill vara nått annat.)
Det är dags för lektion.

Klasserna som vet vart dom hör dras mot sina klasser. Tanja viskar i hans öra att
\”Älskling, ja ba längtar tills ikväll!\” och Thomas ler och ett antal tjejer i skolan dör av lycka och beundran.
(Han ler så underbart!)
Någon spelar Kent på så hög volym i sin walkman att halva skolan får tinnitus.
Allt är som vanligt. Men Thomas känner sig illamående.
Det luktar Tanja överallt.
(Och han får kväljningar.)

Första lektionen är en pina. Grannpojken går i samma klass.
Det enda han tänker på är hans mjuka kropp.
Hans fingar som berör. (Jävla bögjävel!)
Kanske är det därför han svarar \’Öhm..kanske kärlekspengar?\’
på frågan om Danmark har nån förbindelse ekonomiskt till Sverige.
För han kan inte tänka på nått annat.
Än hur mycket det skulle kosta, att köpa sig fri från kuk och basröst.
Och framförallt popularitet. (Vad tänker du med! Skärp dig!)
Inga pengar i värden kan ända rädda dig.
(Du får skylla dig själv som är så jävla snygg.)

Resten av timmarna går lika trögt. Fram till den sista.
Nu börjar undersåtarna i Thomas kungarike med namnet skola bli otåliga.
Dom vill hem, knulla, äta, kräkas, snusa, onanera.
Thomas vill också hem.
Han vill hem till en full mamma och ett rum med polaroidbilder på pojke med silverögon.
Där hör han hemma.
(Ditt äckliga, vidriga homoäckel!)
Sista timmen är musik.
I en av de otaliga mossiga salarna som man låtit udersöka för mögel sådär bara i fall nån skulle klaga.
(Att man mutat dem som undersökte hör inte hit,
musikläraren som har barnporr hemma
under sängen kanske vi också ska glömma.)

Alla intar sina platser. Killarna brölar på tonårsvis och kastar snusprillor åt höger
(Inte vänster, där sitter de populära.)
och tjejerna åmar sig och försöker se sexiga ut.
Trots att allt som ser dom är hormonstinna tonårsfinniga killar.
Utom Thomas. Thomas är en man. Honom vill vi ha.
(Men han vill inte ha er för han är konstig, det äcklet.)
Timmen börjar, någon kastar en prilla på pojken med silverögonen.
Thomas vill bara slå ner honom,
han som hädade och kastade sin jävla salivnersmutsade prilla på pojken med silverögonen.
Men han kan inte. (Tänk om dom fattar?)
Idag ska dom påbörja ett grupparbete två och två,
förklarar gubbfan till lärare med lystna ögon.
(Tänk om nån av dom börjar hångla! Åh, varför glömde han kameran hemma!)

Han flummar fran 5 namn på dem som får välja vilka dom ska arbeta med.
Ramaskri utbryter.
\”Varför kan vi inte ba lotta! Gubbäckel, vi ska fan lotta!\”
\”Okej okej det får vi väl göra då.\”
(Dreglande tankar om Nina med de stora brösten i barnporrfilm.)

Thomas håller andan när hans namn ropas ut.
Det kan väl inte hända att han har sån tur? (Otur, ditt äckel!)
Det verkar som om hela klassrummet dallrar av tystnaden.
Men det är nog bara inbillning.
Ingen märker att Thomas är tyst.
Att han sitter och fantiserar om nakna pojkhänder på hans kropp.
(Du är onormal Thomas!)
Men så tvingar han undan tankarna. Det här går ju inte. Han beter sig ju som en jävla bög!
Som den där balettfjanten Victor dom brukar mobba efter gympatimmarna!
(Oh, tänk på pojken med silverögonens kropp i duschen…..SLUTA!!)
Så kan man ju inte ha det. Han har ju coola vänner man kan köpa ut av.
(Som skulle spotta på dig om dom visste vad du tänker på)
En flickvän som är villig dynget runt och ser ut som Pamela Andersson.
(En hora ja.)
Vad mer kan man begära?

Nej nu, han missade vem han skulle jobba med!
Vem var det? Han ser sig omkring. Ingen tittar på honom…förutom.
Grannpojken! Han är på väg hit.
(Åååh vad han är sny.. Skärp dig äckel!)
Pojken kommer fram.

\”Hej, vi ska jobba tillsammans. Jag heter Oskar.\”
\”Eeeeh….\”
\”Va?\”
\”Jo..Alltså..Jo, ja heter Thomas.\”
\”Ska vi börja då?\”

Det är otroligt. (Jävla otur.) Hur kan han ha sån tur.
Thomas suckar. Men inte högt. Det får aboslut inte höras.
Tänk om det syns på honom. Det får det inte göra.
Just nu är Tanja och alla andra i en annan värld. Hjärnan är liksom bortkopplad.
(Error. No hardware found.)
Thomas inbillar sig att alla ser. Dom ser nog hur hjärnan arbetar.
Så plötsligt märker han att silverpojken har tagit fram papper och sitter och pratar.
(Jasså, han är en effektiv jävel.) Så slutar han plötsligt.

\”Lyssnar du?\”
\”Ehhh..Jovisst.\”

Toppen. Här har han sin chans och han beter sig som en hjärndöd säl.
Mycket imponerande. Helst skulle han vilja vara Tanja.
För Tanja skulle ha fått silverpojken.
(Din jävla transa, hugg av dig kuken då om du så gärna vill det!)
Tanja skulle ha viftat med ögonfransarna och plutat med läpparna och
gått hem med silverpojken och gett honom blowjobs tills han inte kunde stå.
(Hördu, vet du om att du fantiserar om din tjej tillsammans med nån annan nu?!)
Lektionen lider mot sitt slut. De flesta har kommit ganska långt.
Men av nån anledning inte gruppen som ska redovisa om Rockmusikens Historia.
(Du vet väl att det är ni?)
Thomas är som i trans. Tanken slog honom, att det är ju nästan som att vara kär.
(Du är kär i Tanja, fatta det nu.)

\”Vi har ju knappt kommit nån vart\”
(Öpnna munnen då din idiot!)
\”Nej, tydligen inte.\”
\”Vi borden nog fixa det hemma.Eller vad säger du?\”
\”Jo, kanske det.\”
\”Vad säger du, ska vi dra hem till mig och göra klart det efter skolan?\”
(ÅH HERREGUD! Säg inte ja för helvette du ska ju till Tanja på kaffe å knull.)
\”Visst det går bra.\”

Thomas tror inte det är sant. Han måste vara galen.
Han ska ju vara med Tanja. Det får vänta resonerade han.
Skolan är faktiskt viktig.
(Vem fan tror du att du lurar?)
Lektionen tar slut. Läraren tittar på 17 magra tonårsrumpor som vaggar ut ur klassen.
Tonåringarna pustar ut.
Dagen var slut och dom kan återgå till sina miserabla liv och leva vidare i tron att just deras liv är förbannade.
Men Thomas upplever nästintill Nirvana. (Ska du bli poet nu också?!)
Oskar går lungt och samlar ihop sina saker. Thomas raffsar ihop allt.
(Tur för dig att ingen ser vad du tänker, din bög!)

\”Snabba på nu så vi inte missar bussen!\”

De två pojkarna traskar ut ur skolan.
Thomas söker efter Tanja med blicken men kan inte se henne.
Dom har antagligen inte slutat än.
Skönt, då slipper han förklara sig för henne och kan skita i den dumma subban.
(Vafan är det du tänker?!)

Det är roligt att se att bussresor kan gå så fort när man
inte vet vad man ska säga tänker Thomas. (Tönt.)
Alla hans \’vänner\’ har ju gått till stan.
(Det borde du med ha gjort din idiot.)
Så det är lungt. Han slipper kommentarerna.
Bussen tuffar (!) fram och snart stannar den gnisslande.
Nu inser han. Det här är verkligt. (Ursch.)

\”Jaha, då ska vi bara gå en bit då.\”

Såhär fåordig hade han inte ens varit första gången han såg Tanja.
(Dom hade visserligen träffats genom ett fyllehångel men vadå?)
De säger med andra ord inte så mycket.
Thomas lyser som ett barn på julafton under den
stenhårda ytan av tuffhet som han sminkat på sig imorse.
(Tur att det inte är vattenlösligt.) Oskar ser helt likgiltig ut.
Thomas tänker sorgset att det är väl bara vilken skolupppgift som helst för honom.

De kommer fram till huset. Eller huset och huset.
Men en del av ett radhus med gula gardiner och en lite
väl åtgången dörr som antagligen varit med om ganska mycket.
Men på det stora hela såg det hemtrevligt ut.
(Jaha, nu låter du som en heminredningsarkitekt från Fab5.)
Oskar alias silverpojken öppnar dörren och bjuder in Thomas.
Thomas hjärta bultar. Det är som att bli inbjuden till himlen.
Himlen i form av ett gult litet radus med en dörr som håller på att rasa samman.

\”Vill du ha nått att dricka?\”
\”Nej, kanske senare.\”
\”Då börjar vi med en gång då.\”

Åh. Han ska få se ett silverpojks rum! (Bög!)
Han tittar in. Som vilket rum som helst.
Bilaffischer på väggarna, ganska städat för att vara en pojkes rum.
En säng med gult överkast i ett rum med
blå väggar. Thomas sätter sig på sängen. Silverpojken sätter sig bredvid.
Thomas kan nästan känna värmen av honom. Så nära.
(Men skärp dig för helvette! Det här är ju löjligt. Messa Tanja nu.)
Han sträcker sig efter telefonen som ligger i väskan på golvet.
Men nu plötsligt.
Pojkläppar mot pojkläppar. Helt plötlsigt.
Thomas stirrar. Det har hänt. (Wtf?!)

\”Tror du inte jag sett?\”
\”V-v-vaa? Vad menar du?\”
\”Din ögon talar mer än du tror Thomas.
Det är inte alla som bara ser din kropp.\”
(Lyssna inte mer! Bögjäveln är ju slut i huvvet!Thomas! Lyssna inte!)
\”Men…\”
\”Jag känner som du…bara så du vet.\”

Thomas sväljer. Han vet inte vad han ska säga eller göra. Det är så mycket.
Silverpojken tycker om honom. Han känner som honom. Pojke + Pojke, går det?
(Nej ditt as! Det är fel! Tanja med brösten tänk på henne!
Tänk på att komma hem och knulla henne!)
Thomas bestämmer sig.
Han ger sitt medvetande en stor käftsmäll och kysser silverpojken.
(Jävla bö..PANG)
Just nu spelar det ingen roll vad de populära kommer säga. Vad Tanja kommer säga.
Det är ett senare problem. Han har ju sin silverpojke.

Pojke hjärta pojke
på en säng med gult överkast ikväll.

Och äktare kärlek finns inte