ljudvågorna från hennes stämband
pressade långsamt ut en buckla
i glasrutan framför
hennes avklippta mun

hon vände sig om,
skrek ut sanningar mot
den kala betongväggen

hon satte sig ner,
lindade gatorna runt sina höfter,
löste ekvationerna
i parketten

storm mot fönstren!
tårar över haven!

hon suddade ut
era ögon

ni svetsade fast henne
i rälsen

den natten
födde hon
en blomma