Jag läser
om flickan som känner sig så fel,
hon är så tjock, ful, och ack så blek,
hennes trånanden efter omöjliga mål
detta ständigt krossade hjärta
ständigt rispar hon sitt sinne

Jag läser
drömmar om blod och ond bråd död
om främlingars tankar om evig sömn
åsamkad av en enda enkel rispa.

Men får vi aldrig nog?

Har flickan glömt sin CocaColakärlek,
den där brinnande förälskelsen
den som inte slutade i tragedi!
kanske får vi ett lyckligt slut
för en gångs skull
så glömmer vi bort
flickans så kallade
fulhet, fetma och
självmordstankarna!
blodsdrömmarna!
hat hat hat!
död död död!

Och låter spontaniteten
få ta överhanden
så kanske kanske
kan vi få något nytt
allting måste väl inte vara
så ohyggligt mörkt,
djupt, eller “alternativt”
låt det bara vara lite impulsivt,
glädjande!
friskt!
hoppfullt!
magiskt!
låt mig få höra om din CocaColakärlek!
Kanske är flickan ganska rätt ändå.