Tiden ilar kvickt förbi;
Iverns glöd förlorad går;
Ensamheten skall förbli
Att avsky lätt, att utstå svår.
Nyheten har ett visst behag,
Vanan dock fast rotad står.
Stressen vädrar en ny dag,
Men lugnet bärs på likets bår.
Tiden lider utav växtvärk
I dess väg ingen får
Oskadd vara iklädd nattsärk.
Oskulden har klippt sitt hår,
Långa lockar föll till marken,
Smekte lustens smala lår.
Det finns ingen plats på arken
Kvar för det, som var igår.
Tanken redan är försvunnen,
Människan allt sämre mår.
Ingen seger är nu vunnen,
Ty tiden läker intet sår.