Jag saknar allt det du gav till mig, jag saknar längtan och ångest och gråt
Jag saknar allt som en gång var Vi, jag saknar allt som mig fattas

Jag hoppas på en dag, en gång,
när allt åter blivit vackert
Jag saknar din sång, ditt ljud, ditt bröst,
allt som en gång var vackert

Nu står jag skrikandes ensam kvar, nu står jag här utan vingar
Och allt, ja allt är ett eko av Allt som en gång hade toner

Nu är vinden hård, mina ögon våta,
nu vill jag inte längre finnas kvar
För allt du stulit av mig är nu
bara barnsliga tårar

Kylan känns tyngre och snön känns blaskig
och rop och dån känns tysta
Märkena efter knivar och rakblad
är ärr som aldrig försvinner

Musiken tröstar mig inte längre nu
Och ingen tavla känns vacker
Varken is eller brus eller asfalt och oljud
Bekommer mig något längre.