Vi satt i kylan.
Skakande.
När omvärlden blivit svart av
vinter.
Min fingrar i din kalla
hand.
Stilla glödande.
Brinnande mot varandra.
Frusna droppar klamrade sig fast
utanför.
Sov i tystnad på metallen.
Tillsammans med fallen
snö.
Tunn imma på glaset.
Dimmigt vått.
Våra mjuka andetag.
Ett gult ljus från mörkret på
andra sidan.
Från gatlyktan utanför.
Dovt och mjukt.
Dina läppar fastnade.
Stannade vid mitt rödfrusna
öra.
Formade din kärlek till en
viskning.
Kylan försvann när orden tynat
bort.
Trängdes ut av lycka.
Vi värmdes upp när de
landat.
Nero, 11/1 -04 kl 22:17
Mysig.
Gnistan, 12/1 -04 kl 10:47
En helt underbar dikt som fastnar direkt. Äkta varm kärlek, när allt annat är svart och kallt.