Ligger i min säng.
Allt är tyst runtomkring mig,
förutom snusningarna som hörs från de andra,
som ligger och sover.
Låter tårarna sakta rinna nerför kindena medans jag sätter mig upp.
Långsamt för att inte väcka någon, för att ingen ska höra.
tar mig sakta ur sängen och ut ur det mörka rummet där jag lämnar de andra kvar.
Med sina drömmar om allt gott i världen.
Sätter mig i köket med Blocket pennan och suddgummit. Tänder den lilla lampan över bordet.
Slår upp en tom sida, lägger pennan mot pappret, och börjar skriva.
Långsamt, medans jag skriver, lämnar spänningarna mig och jag blir lugnare och lugnare och jag skriver, långt in på natten skriver jag.
Tills jag inte längre känner av timmarna av oroligt snurrande och tänkande och sömnlösheten som fanns där.
Och jag går och lägger mig igen, tyst för att inte väcka någon.
Och snart, snart sover jag och mina snusningar är lika lugna som alla dom andras.
Nästan.