Och så står man där
Igen
Endast det förflutna finns kvar
En krycka knäcks
När man söker stöd
Med en röd basker
I den andra handen
Och papiljotter i håret
Handen som vinkade
Glatt
Genom det ovala fönstret
Det knarra va något
Som liknar tvättmedel
Där jag går
Hörde folk som skrek
Inuti mitt huvud
Att man borde vara nöjd
För att överleva
Men jag kommer hem
I de blöta skorna
Och öppnar fotoalbumen
igen