Vi gick (vidare)
Mörkret var
kallt
inte svalt på något vis
utan kallt
iskallt
Inte visset
som någon sade
bara kallt
Vi såg inte mycket
vi såg knappt vägen framför oss
eller buskarna
eller de ensamma lyktstolparna
Men vi såg rök
stigande rök
ur skorstenar
våra munnar
och fabriker
(som inte fanns)
Våra näsor var röda
kinderna rosiga
och vi frös
Mörkret var kallt
Mörkret är kallt
och ändå kunde vi vara glada
ändå kunde vi vara
vi i vinden
som slog våra kinder
hårt, hårt
men ändå bara rosigt kallhårt
Snön var förstås blöt
kall och
i våra ögon
i vårt hår
Det nästan knarrade
av våra snösteg
det knarrade kanske
vinden ven för hårt
i våra öron
ögon
allt
Vi gick tysta
för det mesta
men ändå glada
ändå
så härligt att vara fastfrusen
i piskande snö
mörker
kyla
med snorig näsa