Mörkret sänker sig,
går tätare och tätare omkring mig.
Temperaturen sjunker i rummet,
och tankarna tränger sig på.
Nästan lika kyliga som luften.
Försöker mota bort dom,
men det går inte.
Dom är för starka,
så genomträngande och nästan frätande.
Dom tränger in överallt,
som gift.
Och dödar.
Efter tillräckligt lång tid,
finns det ingen som klarar sig.
Ingen som kan stå emot.
Segern är given redan innan.
Och segraren,
är inte jag.