Än mer berusande än enkom pengar är den rena makten. Makten att styra och ställa, känslan att ha andras liv i egna händer eller i vilken form den nu må uppenbara sig. Pengar är enbart ett sätt att styrka en uppnådd position. Det gör att de ligger ett par steg bort från det som många eftersträvar. För att nå dit krävs, beroende på tillgångarnas storlek, ett varierande slugt sinne. Pengar måste omsättas för att göra någon nytta.

Med vårat demokratiska statsskick går det dock att få tillgång till en styrande position på andra vägar. Politiker har en av de mer direkta kontakterna med makten i dagens samhälle. Tyvärr är det inte alla som klarar av denna kick. Alla är inte byggda för det som det verkar. Att det i grunden är ett förtroendeuppdrag faller snart mellan stolarna och glömms bort. Det degenereras och genom utnötning växer en egen liten värld fram. Där har alla samma möjligheter och vari ligger då felet med att utnyttja dessa för egen vinning? Det är trots allt jaget som är viktigast. Politikerna ger efter för pengarnas lockrop i rak motsats med vad de är tillsatta för att göra.

Det gäller inte alla, men alldeles för många för att urholka allmänhetens förtroende och därmed minskas möjligheterna att bruka makten i syfte att göra gott radikalt.