Flera ansikten försöker attackera mig när jag går hem. Det regnar och jag ser inte vad klockan är. Det regnar fortfarande när jag är hemma, det regnar till och med i min lägenhet. Ett kallt, strilande regn som skjuter upp från alla hörn och riktas mot mig Det är kallt, men jag vågar inte gå ut. Jag tittar i en tidning för äldre, rika män och märker att alla tjejerna plötsligt förvandlats från smuts till svanar. Det skriker från ett kallt element och det regnar på mig från en blommig fåtölj. Jag brukade drömma precis det här när jag var liten, fast då fanns det sjungande balettdansöser överallt som trippade på sina smala träben och rotade i kylskåp, under sängar och i gamla klockor.

Jag kommer ihåg en fest där du var med. Det närmsta du kom mig var när du råkade nudda min midja när du sträckte dig efter ett glas. Det närmsta jag kom dig var när jag stod alldeles bredvid dig och smekte med handen några centimeter från din varma kropp. Du luktade precis som jag trodde du skulle göra, när jag såg dig första gången. Vi var så förutsägbara och hörde av oss efter konstens regler. Först du, sedan jag, sedan du igen. Det jag kommer ihåg mest är din stora dator, dina vansinniga kompisar, dina fräknar och ditt hår. (Och eftersom jag inte är mer än tjej så, ja, din rumpa i de där jeansen också.) Det var meningen att vi skulle bli en sommarförälskelse i december, ligga bland mina kuddar och äta mackor i ditt smutsiga varma kök.

Förmodligen hade jag inte känt igen dig om jag sett dig idag, för jag kommer bara ihåg synen av dig när du gick ut i köket (och den har jag garanterat modifierat tusentals gånger om). Då snöade det, nu regnar det trots det sena december. Det regnar överallt. Det regnar i min säng och på Liseberg. (Ibland önskar jag fan att det fanns någon jävla nödbroms på den här karusellen, en lång nödspak som man drog i och allt ordnade sig. Åkturen är slut, passagerarna går glada av även om de varit skräckslagna för en minut sedan. Men om det inte finns någon jävla nödbroms, får man fuska sig till en då? Passera Gå otillåtet många gånger och sno pengar av banken så många gånger att man får skärsår i fingrarna?) Jag vet inte.

Jag vet att jag läste i en hälsotidning en gång hur man skulle förändra sitt liv åt det bättre. Förändra sitt liv åt det bättre. Om mitt liv är förjävligt och det inte finns någon förbättring då. Det enda ännu värre som skulle kunna hända nu är en förändring –för då skulle jag verkligen tappa kontrollen. Jag läste i samma tidning att om man har ångest över att ens liv känns litet, värdelöst och hopplöst ska man låta bli att vistas på stora platser med stora folkmassor därför att det finns risk att du upptäcker att du faktiskt är precis så ful, oduglig och värdelös som du trodde från första början. Alla andra är bättre än dig. Alla andra har gjort större, häftigare, kändare, högre, vildare, crazyigare, personligare, mer värda-att-tala-om och fler vansinniga grejer än vad du kan drömma om.

Slutsats 1: Känner du individer av denna braiga sort, speciellt om de brukar komma i form av en stor folkmassa, undvik dem. Slutsats 2: Jag undrar vart du tog vägen.