hon sitter på golvet
lyssnar till sina egna andetag,
tunga, väsande
om hon inte fanns
skulle hon inte behöva se mer
inte uppleva
inte bära
röken fyller hennes lungor
stilla sitter hon
räknar åren av galenskap
uppslukad av verkligheten
flyr hon in i overkligheten, igen
stannar där
hon orkar inte bära sig själv längre
hon sluter ögonen
och stänger sig själv