vinterdagen biter hårt,
i kinder kalla röda,
snökristaller sliter hårt,
får små tår att sakta blöda.

utan skor inget skydd,
mot mark frusen kall,
ingen läst limmad sydd,
hjälper fötter att stå pall.

reser huvud upp,
blickar fram,
snart det dyker upp,
mark mot foten varm.

varm mark smälter flinga söt,
som singlat genom vinterdag,
bildar sedan hinna blöt,
när tempen stigit någon grad.

på en annan plats lika kall,
står en fura stor och stark,
den blir aldrig någons pall,
trots kylan som river bark.

båda känner köld,
riva söndra slita,
båda har en sköld,
mot köld som kinder bita.

en vinterdag med flingor,
en vinterdag med köld,
gräver hål i fåglars bringor,
får kåda likna böld.

våren kommer snart,
tiden väcks ur dvala,
finns inget så underbart,
som en fura och en svala.