I kvällning faller pudersnö
Och målar marken vit
Ack måtte vi nu slippa tö
Vik hädan kom ej hit
Låt inte denna vinter dö
Nu innan den blivit
Ens kylans första spröda frö
Nej låt den få respit
Ty likt en jungfruelig mö
Den tarvar strävsam flit
Och innan den har vuxit stark
Den ack så sårbar är
Ja över lerig ödemark
Snön drager fram sin här
Och låder vid var fjällbjörks bark
Och täcker fruset bär
Den är vår levnads köldmonark
Och bud om vintern bär
I gryning världen vit kan ses
Och gör det likaså
Tills vårens första stämma hes
Mildhetens frö skall så
Och älvens fors en chans skall ges
Att ryta och att slå
Och snön då in i skuggan flyr
I dolda dälder bor
Ty värmen den i längden skyr
Men ack för hennes klor
Den aldrig nånsin säker går
Ty strax det varder vår