Alkoholism är en sjukdom.
Redan 1939 skrevs det i en bok att \”...många inser inte att alkoholisten är en mycket sjuk människa\”.
Läs det igen. Sakta.
MÅNGA
INSER
INTE
ATT
ALKOHOLISTEN
ÄR
EN
MYCKET
SJUK
MÄNNISKA
\”...mycket sjuk människa.\” Inte lite sjuk.
Hur behandlar vi människor som är \”mycket sjuka\” i andra sjukdomar?

Lungcancer till exempel.
Går vi till sjukhuset och föraktfullt säger \”Ja ja, du har själv valt att börja röka. Skyll dig själv. Du kan gott ligga här och lida och dö.\”
Nej. Vi bemöter en sådan människa med empati och kärlek.

Om vi skulle promenera på stan och se en människa som ligger på gatan med ett brutet ben där benpiporna sticker ut åt alla håll, skulle vi då gå omvägar?
Skulle vi fnysa och tänka \”Om han/hon inte hade gått ut idag så hade han/hon inte legat här med brutet ben, så han/hon har sig själv att skylla.\”
Förmodligen inte.

Om en person får ett astmaanfall, lägger vi då skulden på personen i fråga?
Troligen inte.

Om en man ligger mer eller mindre medvetslös på gatan, om han stinker av urin och avföring och ligger i sina egna spyor, bemöter vi honom med empati och kärlek?
Nej, de flesta av oss rynkar på näsan och tittar åt andra hållet. Vill inte ta tag i det.
\”Han är alkoholist. Han får skylla sig själv. Det är ingen som har tvingat honom att dricka.\” Det är vanliga reaktioner när man ser en utslagen människa.
Men är det sant? Är det verkligen så?
När han drack sin första öl, gjorde han det med intentionen att han skulle sluta som ett trottoarfyllo?
Nej. Jag kan nästan LOVA att det inte var så.

Han trodde att han var som alla andra, att han – precis som andra – kunde dricka alkohol utan risk. Han hade ingen aning om att hans kropp reagerar annorlunda än andra människors. Han visste inte att hans enzymer inte klarar av att bryta ner alkohol på ett normalt sätt, han hade ingen aning om att det vid en viss tidpunkt sker något i hans kropp som han inte kan styra över. Han visste inte att kroppen bryter ner alkohol i flera omgångar, att en av biprodukterna är aceton, och att acetonet i sig självt skapar ett begär efter mer aceton.
Han visste inte att det var DETTA FAKTUM som gjorde att han inte kunde sluta när han väl hade börjat dricka.

Troligen har han gått omkring ett helt liv och trott att han har taskig karaktär,
att han bara behöver \”rycka upp sig\”, \”ta sig i kragen\”, att han bara behöver använda sin viljestyrka. Hela hans tillvaro är koncentrerad kring en packe lögner.

Dessutom har han förmodligen vid något tillfälle lärt sig att hantera sina känslor med alkohol. Kanske var han blyg och tillbakadragen och insåg att han med hjälp av ett par öl blev rena rama Stålmannen. All rädsla försvann.
Han blev en del av livet, inte någon som står på andra sidan en glasruta och är ensam. Någon gång, vid något tillfälle lärde han sig att alkohol är lösningen på hans känslomässiga problem. Det hade inte varit något bekymmer om han inte hade lidit av det som en läkare vid namn Dr Silkworth kallade \”en allergi\”, d.v.s. en onormal reaktion på ett visst ämne,
i det här fallet alkohol.

Hans besatthet, hans benhårda tro på att alkohol kan förändra hans sinnesstämning fick honom att ta den där första ölen. Så snart alkoholen kommit in i kroppen tar denna över och skapar ett begär som är bortom hans mentala kontroll.
Han dricker inte för att han vill, han dricker för att hans kropp kräver det.
Är det inte logiskt att han – om han kunde – skulle ha använt sin viljestyrka för att sluta för länge sedan?

Han är en mycket sjuk människa. Folk visste det redan 1939.

Enligt mig är det skandal att vi inte har kommit längre, att vi kan skicka människor till månen men inte begripa att alkoholism är en sjukdom, lika mycket fysisk som mental och andlig.

Skandal.

_L