Bäste herr Bodström
Jag har länge varit bedrövad över den nya upphovsrättslagen som i mina ögon tett sig som ett verk av en knähund i ledband. Det var dubbelt sorgligt då de stora nöjesföretagen som håller i kopplet inte förstår bättre än att hugga sig själva i ryggen.

Det var med stor lättnad jag i veckan läste en sammanfattning av den nya lagen. Något överdrivet skulle jag vilja jämföra den med en bardval. I stort sett tandlös och ändå tillräckligt fläskig för att imponera på de penningstinna girigbukarna.

Låt mig förtydliga, för nu när jag fått göra ett besök i er värld vore det oartigt att inte återgälda vänligheten.

Som jag förstår det är det upphovsrättligt material som musik, böcker och film som ska skyddas av upphovsrättslagen. Det som sprids på internet är intet av ovanstående. Det är bara datamängder, ettor och nollor. Information som det visserligen finns allmänt vedertagna konventioner om hur de ska tolkas eller vilket program som ska användas för att öppna dem. Detta dras ofta så långt att många ser det rekomenderad som det enda möjliga användningssättet.

Att det blir så är inte konstigt. Åtminstone inte om vi går tillbaka till tiden innan datorer och internet. Då var medlen för att sprida information starkt begränsade. Det gjorde det enkelt att försvara illusionen att en CD är musik och ett videoband är en film. Det fanns bara ett fåtal punkter att lägga fokus på och därmed gick det att hålla fronten någorlunda enad.

Sanningen är dock uppenbar. Endast en CD gör ingen musik. Nog är det så att det krävs lite mer. Fast det är klart att det beror på hur vi definierar musik. För mig är dock en av grundförutsättningarna ljud av något slag. Utan en CD-spelare är min skivsamling förvånansvärt tyst. Det stannar inte där. Utan tillgång till högtalare kan jag inte heller höra musiken och så vidare. Poängen är att det är en lång kedja från en CD till upphovsrättsskyddat material. Bryt eller förändra kedjan och musiken uteblir.

Jag misstänker att det finns invändningar mot ett resonemang som detta men jag kan inte se att de skulle vara logiska.

Så länge ingen tolkar den så är information ingenting. Vad vi får ut sen beror helt på hur vi väljer att sätta samman de olika delarna.

Tänk att någon publicerar en text som är ren rappakalja vid första anblicken. Men om den läses baklänges blir det bibeln. Är det ett intrång på upphovsrätten? Böcker ska väl läsas från sida ett och framåt, från vänster till höger?

Innan datorerna och internet var det här saker som gick att skämta bort och sopa under mattan utan större svårigheter. Idag är det svårare och betydligt kostsammare.

Först kom datorerna som inte är annat än fenomenala på att tolka information. I grova drag är det också det enda de kan. De är deterministiska. För en given uppsättning indata ges alltid samma utdata. Till det hör också att samma information kan lagras på ett oändligt antal sätt. Korsreferenserna blir därmed oöverskådliga. Att mp3-formatet används för musik är mer en praktisk fråga än något annat. Det är långt ifrån det enda alternativet. Dessutom går det att applicera samma tankegång på en mp3-fil som jag tidigare gjorde på CD:n. Mp3-filer är inte musik.

Med datorns hjälp är det också mycket enklare att göra andra tolkningar av information än just den som leder till musik. Ett program som tolkar det som text är inga problem att hitta. Det omvända, att omvandla text till musik, är inte heller någon omöjlighet. Långt därifrån.

Datorn har med andra ord öppnat upp för alternativa former att sprida information i. När sedan datorn kompletterades med internet gav det allmänheten valfrihet. Andras tankar och idéer kom på en knapptrycknings avstånd. Information kunde av vem som helst spridas över hela världen. Vi var många som anammade och välkomnade det nya. Sen fanns det som vanligt de som stelbent ställde sig vid sidan och skrek i hopp om att det kunde återställa det gamla. Det senare är barnsligt och fungerar sällan.

Kombinationen av datorer och internet har öppnat upp nya vägar och nöjesindustrin har inte kapacitet att med framgång hålla upp de skenbilder som länge har upprätthållit deras överdimensionerade kassaflöde.

Informationen är fri, även om det kan vara olagligt att tolka den på vissa sätt.

Säg något annat och jag tänker utnyttja det å det grövsta. Det går inte med framgång att säga att information som går att tolka som till exempel musik är olagligt. För med rätt flilter eller program går det att få vad som helst till musik. Det här brevet går att transformera till något som liknar ett godtyckligt musikstycke.

Så säg att musik är skyddat och jag ska bli kompositör. Jag ska skriva min alldeles egna truddelutt. Sen ska jag fortsätta med att konstruera ett program som omvandlar text till musik och börja lagra all min musik som text-filer. Tyvärr kommer texten som hör ihop med min komposition att vara identisk med Sveriges lagbok. Det är väl självklart att jag inte kan låta er sprida något som innehåller information om min musik. Att lagboken kom först? Vad skulle det spela för roll. Jag skapar musik och inte text. Jag måste åtminstone kräva en ansenlig summa pengar för varje gång någon läser lagboken. De gör faktiskt intrång på mitt konstnärliga alster.

Jag vet inte om jag skulle skratta eller gråta om det utvecklade sig till något i stil med det ovanstående. För faktum är att bara en informationsmängd är tillräckligt stor går den att tolka som i stort sett vad som helst.

Även om skivindustrin inte verkar tycka om det så har vi hamnat i en väldigt vacker situation. Upphovsrättslagen går inte att använda för att strypa den omfattande så kallade piratkopieringen på internet. Åtminstone inte enbart genom att peka på att folk utbyter mp3-filer. Det är inte musik. Det måste bevisas att filerna används på fel sätt och det innefattar inte enbart att någon öppnar dem i till exempel mediaspelaren. Sen ska högtalarsladden sitta i och volymen får inte vara neddragen med mera.

För mig låter det som en ganska omständig procedur. Det hela slutar i att upphovsrätten regleras av en ömsesidig respekt. Skaparens respekt för mottagaren i form av till exempel vad som är humana priser och tvärtom måste mottagaren respektera skaparen för att inte utarma marknaden. Det vackra ligger i att det inte är den typ av respekt som har vunnit en allt större utbredelse genom åren. Visserligen är det bara den starke som behöver tas hänsyn till, de andra går att köra över, men styrka mäts inte som brukligt i makt och pengar utan i skicklighet.

Jag måste verkligen säga att ni har lyckats med den här lagen. Det är utan tvekan dags att lära skivbolagen att allting inte handlar om pengar. Det viktiga är att lyfta fram musik som människor känner att de vill betala för också efter att de har hört den. Att de slipper känna sig lurade av den omfattande reklammaskinen som gör allt för att etsa fast något som bara är halvdant eller rentav dåligt.

Till slut skulle jag vilja lägga in en reservation ifall jag har missuppfattat något. Om så är fallet vore jag tacksam för ett förtydligande. På samma sätt står också jag till ert förfogande utifall jag på någon punkt har uttryckt mig otydligt.

Med vänliga hälsningar
Kalle Nordström