Jag föreställer mig guld och gröna ängar,
en sol som sjunker mot horisonten.
jag föreställer mig liljor och konvaljer,
som blommar ikapp mot himlen.

Men det jag ser är inget mer,
än en grusbefläckad gräsmatta.
och ett kallt månsken, som dränker hela världen.

Det är så allt slocknar.
det är så all världens pengar försvinner
och skönheten glöms bort.
det är så det är när allt slocknar
och man bara faller ner på knä.
det är så det är när allt rasar
när vi nu ensammma kryper in i vårt hörn.

Orättvisan låter sig inte glömmas bort.
och Gud tar endast de bästa till himmelen.