Jag blir spyfärdig och förbannad över reklam som vill ge sken av att den och den produkten skulle ha någonting med vem jag är som människa att göra. Som om mitt människovärde skulle kunna höjas eller sänkas beroende på om jag har det eller det eller inte. Jag ryser, ända in i DNA-spiralen när jag tänker på att det trots allt fungerar att sälja produkter på människors dåliga självkänsla och taskiga uppfattning om sitt eget värde, ryser över det faktum att det faktiskt är så att man köper sig en identitet, man köper sig en tillhörighet baserad på vilken produkt man visar upp. Fy fan, vilken tragik! Jag kräks över att kapitalet får folk att springa runt som skållade getter för att köpa det ena eller andra som gäller just nu, jag gråter invärtes när jag ser hur väl marknaden har dresserat folk till pavlovska små hundar på jakt efter något som de inte alls har det minsta behov av. Kapitalets oinskränkta makt över våra själar är det största enskilda hotet mot vår planet.
I avtrubbningens kölvatten begås dagligen monetära massakrer på människors miljö, soldater skjuter ihjäl indianer för att skogsbolagen ska kunna hugga mera regnskog, arbetsplatser utplånas för att någon klippare klickat med musen och tjänat en hacka genom att lägga ner hela skiten, folket mobiliseras också i ett slags kollektiv kapitalism, där aktiers och fonders upp- och nedgång gjorts till en riksangelägenhet genom att koppla dessa till pensionen. Var pengarna kommer ifrån i dessa fonder bekymrar ingen numera, bara det blir mera till pensionen. Om någon indianstackare fått sätta livet till för att du ska kunna höja din framtida pension spelar ingen större roll. Det breder ut sig ett andligt mörker, ett etiskt vakuum, ett kortsiktigt tänkande och brist på djupseende som är fullständigt häpnadsväckande. Var finns hjärtat? Vad är att leva, att vara? Varför så bråttom? Varför detta surfande på ytan? Sjunk till botten om du vågar istället, känn livets fasta mark under fötterna. Känn! Hur ser landet Sorg ut? Har du gett dig tid att vandra igenom den, din alldeles egna sorg? Känner du källan som går i dagen där? De dignande fruktträden där borta? De är dina, allt är ditt! Detta springer du förbi. Känner du landet Långsamhet? Landet Ro? Landet Vara Till? Stanna upp för guds skull, eller spring på och rakt in i väggen, den kommer. Då måste du stanna upp. Ta vara på den stunden.