Jag tänker att det är på sin plats med en förklaring. De texter som hör ihop med det här kan te sig allvarliga och bestämda. Som om det fanns verkliga fakta bakom. Så är det inte.

De är resultatet av en utdragen storstädning av min insida. Ett försök att hitta mig själv i all oreda. När jag började kom det ut i en väldigt generell form, det var inte jag utan vi. Lite för att jag tror att vi har mycket gemensamt, men också för att våga. Ibland är det lättare att inte ta ställning fullt ut och gömma sig lite i den stora grå massan.

Ta det med en klackspark. Le förnöjt när jag tar mina högtravande, blåblodiga fasoner för långt. Men känn er också välkomna att känna delaktighet när jag lyckas säga något klokt.