länge sen jag såg dig
min käre gamle vän

jag skulle vilja be dig
vi aldrig ses igen.

Då stod du mig så nära
närmre än en vän

närmare på natten
i mörkret i min säng

Jag höll dig hårt intill mig
rädd att lossna ur ditt grepp

Mitt inre fyllt av tomhet
mörker kyla skräck..

Så, en gång för länge sedan…
försvann du utan spår

jag hittade en annan
jag minns att det var vår…

en ren och vacker kärlek
som lovde mig allt

och greppet om mig lossnade
plötsligt såg jag allt

allt som hittils varit fruset
förtvinat mörkt och kallt

där i det starka ljuset
som lyste överallt

försvann du utan avsked
och tårars bittra salt…

men åren gick och plötsligt,
plötsligt blev det kallt…

när drömmar blev till suckar
kärlek blev till hån

Någonstans där inuti mig
fick jag syn på dig i vrån

Du log förföriskt mot mig
väckte minnena till liv

jag visste, kände, tänkte…
jag måste sätta stopp

Nu står du här invid mig
dina armar runt min kropp

Och allt är åter fruset
till vårens första dropp…