I Kirunabefolkningens ögon är frihet nästan lika med som att ha en stuga någonstans i fjällen eller efter någon av våra älvar och där kunna springa omkring som du vill för att det finns så stora ytor att röra sig på så ingen ser om du är påklädd eller näck på väg till bastun.

För många som bor här är det sedan många generationer tillbaka jakt och fiske något som är djuprotat i människorna. Jakten efter älg är något som är heligt och oftast är hela september vikt för älgjakten. Det är inte som förut att jakt var tvunget för att kunna överleva, för i dag har merparten av alla kommuninvånare som är jägare en inkomst, antingen via a-kassa eller en inkomst av en anställning.

Men det är fortfarande viktigt med att få köttet, friheten och den speciella känslan som det innebär med jakt.

När du sitter och jagar älg så hinner du fundera på väldigt mycket. Det hela börjar med att jaktlaget träffas ofta dagen eller två dagar innan för att träffas och ha lite samkväm. Sen brukar den obligatoriska älgskjutningen på banan börja och det är ett krav för att du skall få vara med och jaga under dom kommande dagar eller veckor. Och skulle du misslyckas så tror jag att den personen inte riktigt gillar läget som uppkommer.

Senare bestäms det vilket område som skall jagas på först och sedan dras det var passkyttarna skall sitta. Den stora skillnaden i älgjakten här uppe i norr mot jakten i längre ned i Sverige är att här har man inga drev med massa människor och hundar som driver fram älgen mot passkyttarna, här i norr blir man setts man på olika pass och sedan har man givetvis kommunikationsradio så att man har kommunikation mellan de olika passkyttarna och talar om när en älg har setts. Och där sitter man och funderar på livets olika saker både en och två gånger tills den dyker upp, älgen som har skymtat med sin frånvaro står helt plötsligt där och dessutom rätt vänd, bredsida. Pang säger det, skottet går av och träffar där den skall träffa och älgen faller ned ett par meter fram.

På radion är du upphetsad och försöker säga att en älgtjur på 500 kg har fällts. Alla i jaktlaget är glada tills dom ser hur stor den är, för den skall passas nu och det sedan det mödosamma arbetet med att transportera den tillbaka till byn.

Skottet fällde älgen strax efter lunch. Sedan kan man räkna ut hur många timmar det sedan det tar innan älgen är hemma. Du skall hämta en fyrhjuling med släp för att du behöver den för att kunna transportera den ut ur myren. Genom blöt av svett och många svordomar fattigare senare är det skönt att ta den där bastun som du längtade efter hela tiden när du höll på.

Det som blir absoluta höjdpunkten är när du lagar till en måltid med ditt älgkött från den mödosamma strapatsen och dricker en mörk kall öl till.

Detta är vad som kallas frihet, själv få vara med och skjuta älgen, transportera den tillbaka till byn, slakta, du hänger köttet för att du skall få det mörare, du styckar det, och för att slutligen lägga det i plastpåsar i frysen. Att få vara med i hela processen, veta vad du äter.

När det gäller fiske är det lika djuprotat i människors själar. Det att kunna antigen med bil på sommaren åka iväg eller på vintern använda skotern och kanske också en ark som sätts som släpp, och att åka rakt ut i den orörda vildmarken som finns här. Du far iväg med din skoter och en ark ut till någon sjö som är nästan omöjlig att nå på sommaren, om du inte är kanske villig att vandra kanske upp till flera mil för att nå dit. När du kommer fram med skotern till din sjö som du har tänkt ut i förväg, du gör lite kontroller hur isen är vid kanten av sjön. När du väl har hittat ett ställe som du vill pröva på, plockar du fram din isborr, borrar ett eller flera hål. Pimpelspöt kommer fram liksom ett agn, du funderar lite fram och tillbaka är det rätt för detta vatten men du bestämmer dig för att pröva den mörka i alla fall.

Du lägger dig på din renfäll, rättar till skotermössan och sen åker krok och lina i hålet. Sedan är det en monoton aktivitet på din arm, snabbt upp, lite långsammare tillbaka i hålet. Så här fortsätter det tills det händer någonting och när du känner ett hugg, så rusar adrenalinet i hela kroppen och du gör några mothugg för att fisken skall fastna och där sitter den på kroken. Och det vart inte vilken fisk som helst, det var en röding på 0,5 kg.

Och du fortsätter att fiska och tar upp några fler fiskar. Sedan tycker resten av fiskegänget att nu är det dags att göra en eld för att värma sig och koka kaffe. Det som många gånger kommer fram är ett litet galler som du använder när du halstrar fisk.

Fisken gnids med det medhavda grovsaltet för att sedan läggas på gallret. Sedan sitter fiskegänget och ljuger om hur många hugg man har haft, när fisken har fått ordentligt med färg och skinnet lossnar lätt är den klar för att avnjutas.

Detta är en utomordentlig frihet, att kunna åka skoter till en sjö och vara där helt själv, inte en enda människa inom flera milsradie och kunna äta en nyhalstrad röding.

Detta är friheter som ligger Kirunaborna varmt om hjärtat och är beredda att slåss för dom. Det gäller att ha ett samspel med naturen så att den räcker åt kommande generationer också. Detta gäller också människor i mellan gammal som ung, skidåkare som skoteråkare, samer som svenskar. Har vi detta så har vi kommit långt i utnyttjande av naturen.

Copyright, Per Eriksson