Kanske förstod jag bättre nu
Men jag kan aldrig glömma dina ögon
Bara en blick gör mej svag
Utan dina ögon går det inte
Går du kan jag ingenting
Och le inte bort mej
För världen går inte
Minut läggs på minut och sekund
på sekund och jag får ångest av
bara orden. Av den vassa sanningen
för allt stannar i ögonblicket
jag väntar och rör mej inte
paralyserad. fastvuxen i mina egna steg
det finns ingenstans att gå ingenstans att vara
minut på minut sekund på sekund
tiden är nålstick
och min hud är så tunn
vet du att jag älskar dina ögon?
linus, 20/1 -03 kl 00:00
bra. mycket bra.
men änrdingen i stilen ungefär halvägs gjorden den svår att följa (från punkt och stor bokstav till liten bokstav och radbyte vid “meningens” slut). ädra det på något vis och den kommer bli kanon.
och skriv gärna mer, jag längtar efter att få läsa…