MONOLOG ATT LÄSAS PÅ FINLANDSSVENSKA

Kära publik! En gång var det så att jag hade hela världen i min hand, precis som i den där sången ni vet, som Mahalia Jackson brukade sjunga. Just så var det, jag hade hela världen i min hand, men, en dag, så var den borta, och jag hade inget märkt! Bara så där! En hel värld hade jag förlorat! Jag menar, tidigare hade jag tappat några nycklar och handskar och sådant folk brukar slarva bort, men en hel värld! Nytt personligt rekord!
Så där stod jag, det var den 27 oktober 1996. Sedan dess har jag letat och letat, men inte ett spår någonstans. Nu kanske ni tänker: “Han står där och pratar på scen, han ser frisk ut och får säkert betalt så det kan ju inte vara hela världen.”
Men kära publik, det är precis det det är! Det var the end of the world as I knew it.
Som tur var hann jag ta en bild på min värld innan den försvann. Bilden är det enda minnet jag har. Här kan ni se den.

( Visar upp en liten bild för publiken )

Jag brukar gå på stan och visa bilden för folk och fråga om dom har sett den men hittills har jag inte fått napp. Hösten 1998 var jag med i Efterlyst på TV3, jag fick hjälpa till under arbetet med att rekonstruera den 27 oktober 1996, dagen då min värld försvann. Sedan visade Hasse Aro min världsbild och så fick folk ringa och tipsa. Ett samtal kom från en man i Borås som trodde att han hade sett min värld på en soptipp. Jag åkte dit och kollade men det var bara en gammal trasig jordglob. En kvinna ringde och sa att hon hade hittat den i havet utanför Vinga fyr och att den hängde hemma i hennes garage på tork. Jag var lite skeptisk när jag åkte till den här kvinnan, det lät lite konstigt alltihop, och när jag kom fram så visade det sig att jag hade rätt. Hon hade inte hittat något alls, hon var ensam och hade tyckt att jag var snygg i TV så hon tog en chans att kanske få tag på en karl. Jag tackade nej, vad ska man förresten med en kvinna till om man har tappat bort hela världen? Ja, så tipsen var inte till så mycket hjälp. Sedan satt jag hemma mest och hade nästan helt tappat hoppet då jag en kväll fick se ett reportage om något som hette Världsbanken. Då vaknade jag ur dvalan och hoppet tändes!
En världsbank! En bank som ju måste vara full med det jag sökte! Kanske hade dom fått tag på min också, någon kanske hade hittat den och lämnat in den, eller kanske en tjuv hade sålt den till dom. Jag reste genast och efter många om och men så fick jag så träffa herr Världsbanken själv. Hans reaktion var först stor förvåning, sedan skrattade han ut mig och tryckte på en knapp och då kom tre tuffa men vänliga vakter och ledde ut mig. Men jag har inte gett upp hoppet. I förra veckan hade jag kontakt med NASA, jag tänkte att kanske någon av deras rymdsonder eller färjor kanske stött på något nytt däruppe men det hade dom inte. Dom skickade en keps i alla fall, det var bussigt tycker jag.
( Mobiltelefonen ringer )
Ursäkta mig! Jag ska bara ta detta lite snabbt! Ja, hallå, det är Bjarne! Nämen hej! Kristina! Vilken överraskning! Det måste vara fyra, fem år sen! Jaså, har jag saker kvar hos dig ännu? Vad då? Nej, det menar du inte! Om du visste vad jag har letat! Jag kommer genast!