Du var min enda tröst den långa natten,
du sjöng för mig, du vaggade mig mjukt.
Du bad för hjärtat som var ångestsjukt,
mitt i den stora törsten var du vatten.

Du är min enda tröst, min port till livet,
en dörr vars nyckel heter ensamhet.
Där inne sitter all min sårbarhet,
ett litet barn som gråter övergivet.

Du blir min enda tröst, den enda sanna,
den enda famn där jag blir helt förstådd.
Din varma hand ska släta ut min panna,

hos dig så ska jag aldrig bli förrådd.
Du ger mig livet, därför vill jag stanna,
hos dig till sista stavelsen är nådd.

© Jimmy Ginsby