En torsdagskväll var Olsson var på väg hem från Hemköp. Han hade handlat 15 liter minimjölk, för skojs skull. Han traskade längsmed gutavallsmuren med den tunga kassen i vänster hand. Mobben ringde med ett durr i fickan: -Hallå? -Tjena fan. -Vem e detta? -Skit i de du. Jag har en Irlänsk Iller i min innerficka och jag ska snart gå och ta en varmkorv på södertorgsgrillen. -Jaha? Vad vill du mej då? -Jag ska ta korven och ge den till min iller som behöver bada. -Bada? -I hamnen asså. Han måste ju få kramp fö faan. -Kramp? Ska du döda din Irländska Iller? -Jepp. Han förtjänar det. -Han har ju också ett jävla liv. Har du tänkt på det!? -Liv? Vem har ett liv? Inte jag i alla fall. Så det är lika bra jag gör min jävla illerfan sällskap. “KLICK”

Ohlsson sprang me sin tunga kasse med minimjölk ner till hamnen. Där stod flummot som hade ringt på kajen där ms Visby brukar lägga till.

-Stopp!! sa ohlsson.
-Va vill du?
-Gör det inte. Följ me hem till mig.
-Vafö då då?
-Vafö gör di på detta vise, sa illern. – Livet är inte så farligt som det verkar, sa Ohlsson.
-Jasså du. Du säger det minsann.
-Va fan. Följ me mig nu.
-Okej då. Men illerjäveln ska jag iallafall dränka.
-Okej. Ska vi dränka illern? Ska vi det?
-Ja, dränka illerjäveln.

Också blev det så. Flummot följde me hem till Ohlsson. De satte sig ner framför teven med varsitt mjölkpaket i händerna.

-Fan va skönt att bli av me den där jävla illern, sa flummot. -Han hade ju fan sin toalett i min innerficka. Stinker as!!!
-Släng den i tvätten. Jag tar hand om den i morrn.