Pengar har varit en del av mänskligheten länge. De är ett sätt att försvara det egna reviret men också en möjlighet att utöva kontroll över sina medmänniskor.

När alla kliver på varandra för att komma först krävs ett någorlunda enkelt system för att skilja ditt från mitt. Det behövs speciellt när tillgångarna är knappa eftersom sådana situationer tenderar att plocka fram de innersta och äldsta rutinerna, för att till sist släppa fram rena handgripligheter. Att då kunna hävda rätt till egendom ger andra egenskaper och förmågor, som inte är nödvänliga för överlevnad men som höjer levnadsstandarden, en chans att delta i konkurrensen.

Det monetära systemet mjukar till viss del upp instinkten att den egna personen är viktigare än andra. Det är ett samarbete som förser oss med det vi inte kan åstadkomma själva. Samtidigt är det det en arena där vi kan mäta våra krafter utan att det behöver komma till blodutgjuteler.

Det går att sätta en prislapp på det mesta. Tillgång och efterfrågan styr hur olika ting och handlingar värderas. Överlevnad går ofta att köpa. Priset kan dock variera kraftigt beroende på situationen. Det bland annat gör att många kämpar för att bygga upp sina tillgångar. Stora besparingar kan också trygga de egna genernas fortlevnad även efter ens eget bortfall.

Det har gått till att det finns de som idag jämställer pengar med framgång. En sanning med modifikation. Världen är långt mer mångfalcetterad än så.

Pengar är fortfarande inte mer än på sin höjd papperslappar och metallbitar. De finns för att vi ska klara av att samarbeta. Lura oss att tro att det vi gör är för egen vinning så att alla kan hjälpas åt att lyfta fram rasen som helhet. Innan vi vågar inse detta kommer det alltid att finnas människor som är olika bra på att utnyttja systemet. Det viktiga är dock ändå de handlingar som blir utförda, inte vad de ger i avkastning, även om det kan ge en fingervisning om det verkliga värdet.