När jag vaknar upp på morgonen kryper det i mig och vid min fotände sitter… monstret. Försöker minnas vad som hände igår och får små flashbacks då jag ser mobiltelefonen ligga på golvet brevid min säng. Den krypande känslan övergår till hat och vrede då minnesbilderna tornas upp i mig. Fan, måste få bort monstret. Gör ett patetiskt försök att rusa ifrån det på väg till badrummet men det resulterar bara i en kraftigt stött stortå. Jaha, grattis, då har man både myror innanför huden, en klump i magen, bruten stortå och ett monster alldeles bakom.

En lustig egenskap hos monstret är att det inte går att se om man tittar rakt på det. Lättast att få en skymt av det är att låta ögonen fixera på något föremål alldeles vid sidan om. På liknande sätt då ljussvaga stjärnor skall beskådas i den mörka natten.

Jag tar en dusch, försöker dränka monstret men får bara tvål i ögonen. Toppen, nu rödögd också. Kliver huttrande ur duschen och börjar rota i mina lådor någonstans, någonstans måste det finnas. Letar, sneglar ut genom fönstret och konstaterar att det redan är kväll. Jaha, då har hela dagen sovits bort…. toppen. Hittar inte vad jag letar men hittar några tusen som jag fick häromdagen av… fan va de skall få. Monstret bleknar tillfälligt och ett rött, hett hat stiger inom mig, de fattar ingenting, men så fort jag dräpt monstret skall jag ge dem.

Vet vart jag måste åka, det skrämmer mig men jag skall bara dit och vända. Måste, fan vad det kryper i mig nu. Hittar inte bilnyckeln så det får bli taxi. Slår snabbt 150000 och beställer en bil. Drar på mig kläderna, rättar till rocken, fan vad jag ser ut, och du ditt satans jävla monster, snart skall du få, och sen…

Taxin kommer lagomt till att jag kliver ut genom porten, jag hoppar in och uppger den förlösande adressen. Resan tar en knapp kvart, jag betalar och går raskt mot porten. Trycker på porttelefonen och en sömnig röst svarar ”jaa-aa”. ”Det är jag, jag behöver, nu, har pengar kan du släppa in mig?”, svarar jag med märkbart darrig röst. ”nää, jag kommer ner stanna där, e nere på två minuter”.

Jag vankar oroligt fram och tillbaka och närvaron av monstret känns extra tydlig just nu, minuterna innan det fördrivs. Min ”vän” och räddare i nöden kommer ner och ett byte av vara och pengar sker snabbt. Han försvinner upp till sig och jag drar in i en gränd och äntligen… det dröjer inte länge så försvinner myror och monster och ersätts av… åhhhhhhhhh, den känslan… nu jäääävlar ska de få. Med sinnen skärpta till max ser jag mig om i gränden och hittar vad jag letar efter. Jag vet vart jag ska, det är inte långt, och då jag börjar gå lämnas monstret kvar i gränden. Själv kliver jag in i min värld, min trygga värld, där jag är oövervinnelig.

När jag vaknar upp på morgonen kryper det i mig och vid min fotände sitter… monstret. Försöker minnas vad som hände igår och får små flashbacks då jag ser hammarskaftet ligga på golvet brevid min säng. Den krypande känslan övergår till hat, vrede och lite tillfredsställese då minnesbilderna tornas upp i mig. Fan vad de fick igår, ja jävlar vad de fick, nu måste jag bara få bort monstret…